madeintaiwan -

Om du vill lära dig kampsport i Taiwan så är Sanda/Sanshou/Taolu inte den första du lär stöta på. Den sistnämnda är kombinerad med inlandet och det pyser avsmak för landet som enligt många tillhör dem. Det här är ett land med försvagat atletisk kultur, en av anledningarna till att landet har vuxit ifrån u-land till topp tio starkaste ekonomierna. Ungarna får lära sig engelska, teori, teori från dagis. Flera gymnasieelever kan inte simma. De med störst intresse för kampsport och sport överhuvud taget är västerlänningar. Hur kan jag veta det? Ute på stan ser man en västerlänning eller två ungefär varannan vecka och då går jag ofta igenom METRO med hundratals människor var och varannan dag.Varannan gång jag besöker något gym stöter man på en västerlänning. Hursomhellst så är Taichi igång bland en massa pensionärer under var och vartannat träd på morgonkvisten kring 4. Taiwan är ett framgångsrikt land i Taekwondo, men den enda klubben jag har stött på en så länge lär bara barn i lågstadiet. Har dock funnit en wing chunkurs som går en gång i veckan. Min kinesiskalärare var i armen i 5 år därefter har han fortsatt att träna ba ti quan i 3 år, vilket han lär mig och några andra en gång varje onsdag efter skolan. Inte i närheten av den workout som Wushu gav mig i Sverige, men det är i alla fall något. Ser det som intagande av äldre taiwanesisk/kinesisk kultur. Har hört om kampsportsklubbar längre bort i Taipei, självklart inte kinesiska stilar, här snackar vi kickboxningsgym samt MMA, drivet av västerlänningar som bor i Taiwan. Springa får jag inte göra pga inflammation i ett muskelfäste i högra foten. Ryggproblemen är mindre jobbiga, längtar efter att springa, men innan dess blir det simma i stället. Har 4 lektioner gympa i veckan plus 3 simmning. Tänker byta ut alla mot gym. Motargumenten är att gymnastiklektionerna spenderas till viss del med taiwaneser. Interaktion med dessa trevliga individer lär tydligen förbättra ens förmåga att kunna kommunicera via kinesiska. Har med lite eftertanke bestämt mig att skrota idén med motivet att lektionerna är patetiskt upplagda, gymnastikläraren inkompetent inom områden som uppvämning, tänjning, stretchning, effektiva gymnastikpass, nytänkande och initiativförmåga.
Det spelar iofs ingen större roll för det passar taiwaneserna i smaken. Att spela pingpong i en timme efter en minut kass uppvärmning som ersatts med dålig stretchning(inte tänjning) av muskler lite här och där är mer än nog för att de flesta ska intala sig själva att de är väldigt trötta. Yi er san si wu liu qi ba hör man med en röst som är inriktad och frånvarande. Betyder ett två tre etc. När Personen som demonstrerar "stretchningen" inte ens utför en övning på sätt om får musklen att sträckas ut vid demonstrationen tvivlar jag p åatt många andra heller gör dessa rätt. Tur.
Dessutom har jag ett inre behov av att träna varje dag. Om inte på skolan, så hemma. Effektivare kinesiskainlärning är studier hemma och gym på skolan.
Jag inte kom hit för att studera kinesiska, jag studerar kinesiska för att jag kom till Taiwan. Jag tänker göra mitt bästa för att inte slösa bort det här lovet. Ska jag vara ärlig så är nog att låsa in sig 100% och studera att offra sitt egna liv för ett år mot kunskaper som skulle kunnat nås på bättre sätt. Det är för övrigt inte möjligt att studera 8 timmar i sträck varje skoldag. Såvida man inte är taiwanes, då studerar man 18 timmar om dagen 7 dagar i veckan. Är kritisk inställd till Taiwanska modellens brist på utveckling av personers individialitet. Det finns faktorer överallt och alla tycker att det är okej. Taiwan är trots allt den åttonde eller nionde starkaste ekonomin i världen. Gör det verkligen Taiwaneserna lyckliga? Ofta ifrågasätts det av lärare som jag diskuterar med. Fördömer inte landets modell på något sett. Den är bara väldigt annorlunda för mig. Vissa saker kanske man inte måste acceptera som det rätta här i världen. Lite 1984 stuk i mina tankebanor, ironiskt nog så har de dessutom kameror ÖVERALLT. Finns inte en gränd som inte är bevakad utav minst en kamera. Privat eller Statlig sådan. En del har flera kameror i sina inbrottssäkra hus flera våninga upp som de bevakar via sina handdatorer och mobiltelefoner när de inte vistas hemma. Kan förövrigt tillägga att minst 50% av fönstrerna är gallerförsedda. Dels för att skydda småbarn ifrån att ramla ut ifall de skulle få för sig att låsa upp önstret, öppna det och klättra ut till ingenstans och dels för skräcken för alla övernaturliga spiderman-ninja-imbrottstjuvar som klättrar på höghusväggar och rånar allas lägenheter.
Jag var i en lägenhet med en småbarnsfamilj. Barnen kan aldig vara ute. Bara 3 eller 4 år. Killen gillade i alla fall att titta på Dora Explorer på engelska, även om han nog inte förstod så mycket av va hon sa. Han gillade även tvspelet "my first computer" som går ut på att lära engelska, samt öka småungars IQ. Han tryckte lite här och var och oftast blev det rätt. Kinesiska alfabetet kunde han redan, tacka dagiset för det. Det engelska tagnentbordet har han lite tid kvar med. Han kan inte skriva än efterssom barns handleder inte är färdigväxta för ens tidigare, men så snart som åldern var inne kan jag slå vad om att skrivträning komme ratt stå på schemat.
Ett annolunda system men annorlunda prioriteringar. Finns ingen given väg till lycka.

På måndag fyller jag arton år. Känns lite vemodigt. Inte för den uppnådda åldern, snarare för att en halv resa kring en ganska stor och ganska rund boll omöjliggör chansen att få höra mina föräldrar dra några fina rader inför firandet av min "stora dag" som jag inte heller kommer kunna spendera med mina bästa vänner som alla andra.
Kan inte säga något annat än att jag saknar alla er vänner en del, iaf när jag tänker på er, lite.

Taiwan är annorlunda. Det negativa kom denna gång fram som det genomslående. Det positiva är fortfarande människors sätt att vara på. Taiwaner är underbara. Har det toppen här. Det nya har blivit vardag. Det jag skriver om är så vardagligt att jag inte reflekterar över det när jag annars ser det. Skriver det jag tror att ni skulle finna intressant blandat med det jag tycker är viktigt.

Tjollahopps!

P.S. bifogar mina osynliga gratulationer till Två tjejer varav den ena är 14 dagar äldre än mig. Synd att jag inte kunde fira fåra fantastiska födelsedagar tilsammans.