Kulinarisk upplevelse
Buljongen i soppan var jättefin. Garnerad med salladsblad. Själva huvuddelen, så att säga, av rätten smakade inte heller direkt fel. Smaken var något neutral, med inslag av grissmak. Konsistensen var som pastej, fast mjukare och med viss sammanhållning, som gelé, fast med pastedkonsistensen, mer finfördelad. Den feta massan lade sig på tungan som när man äter en macka med väldigt mycket smör. Inget var egentligen fel utom den löljiga känslan av inlärt äckel. Nu har jag provat på Gishjärnssoppa.
New family och annat
Decided to keep the good work up and wright another article.
This Saturday i changed families. As allways i was late with preparing, therefore i couldn't go to the (for me and classmates) free taiwanese opera for the night i was packing.
After being picked up by a nice car (like the thirt time i take a car that isn't a cab thease last months) i went to my new room to unpack. I was told i didn't need to care about that. The maid of the house, 3 times bigger than my last one would of course do it for me daah. When coming back from eating lunch everything was perfectly in place, even though i needed some time getting familiar with the new locations of my stuff. It's more comfortable to have a controlled mess than the opposite, but in order. Atlest til you get control over the order.(mess)
I was lucky this day; later on we were to celebrate someones birthday. The natural hot spring shich we went to was very intesting. Five separate pools, all with it's own temperature. One of them cold. The atmosphere around the mountain had a sulfur scent that reminded me of my experimests in my swedish garage. It was nice. A funny contrast was that all were nude there(sorry, mens and women separated). In our school evrybody go to separate changing rooms to change clothes without feeling embarassed.
My new family speaks alot more to me than my last one. They also prefer chinese to Taiwanese. I think this could vastly improve my chinese. Maby not as fast as their last visiting exchange, but I already feel that they've learned me some usefull stuff.
My new family isn't retired. Because of that have my own house key and when i get home, there's noone else than me there. It feels a little weird to me since i hadn't been alone for 3 and a half monthin a row. Earlier i missed time for myself, but after getting more or less used with it, the lonelyness feels somewhat strange. Luckily the house has a cazy bread addicted japanese dog to keep me company. Suddenly, eating breakfast got difficult.
My new homesister changed my view of Taiwanese students a little bit. Now i know there are people in their fifteens, not studying 18 hours a day.
The weather is almost like swedish later summer, but with more sun and remperatures with peaks at 26. Many layers of clothes are worn combined with sweathers and questioning eyes watching crazy foreigners walking around in t-shirts pretending not to freeze. The school bell will ring in any second now. I'm leaving this with a sense that i finally did something i should've done weeks ago. Bye all!
This Saturday i changed families. As allways i was late with preparing, therefore i couldn't go to the (for me and classmates) free taiwanese opera for the night i was packing.
After being picked up by a nice car (like the thirt time i take a car that isn't a cab thease last months) i went to my new room to unpack. I was told i didn't need to care about that. The maid of the house, 3 times bigger than my last one would of course do it for me daah. When coming back from eating lunch everything was perfectly in place, even though i needed some time getting familiar with the new locations of my stuff. It's more comfortable to have a controlled mess than the opposite, but in order. Atlest til you get control over the order.(mess)
I was lucky this day; later on we were to celebrate someones birthday. The natural hot spring shich we went to was very intesting. Five separate pools, all with it's own temperature. One of them cold. The atmosphere around the mountain had a sulfur scent that reminded me of my experimests in my swedish garage. It was nice. A funny contrast was that all were nude there(sorry, mens and women separated). In our school evrybody go to separate changing rooms to change clothes without feeling embarassed.
My new family speaks alot more to me than my last one. They also prefer chinese to Taiwanese. I think this could vastly improve my chinese. Maby not as fast as their last visiting exchange, but I already feel that they've learned me some usefull stuff.
My new family isn't retired. Because of that have my own house key and when i get home, there's noone else than me there. It feels a little weird to me since i hadn't been alone for 3 and a half monthin a row. Earlier i missed time for myself, but after getting more or less used with it, the lonelyness feels somewhat strange. Luckily the house has a cazy bread addicted japanese dog to keep me company. Suddenly, eating breakfast got difficult.
My new homesister changed my view of Taiwanese students a little bit. Now i know there are people in their fifteens, not studying 18 hours a day.
The weather is almost like swedish later summer, but with more sun and remperatures with peaks at 26. Many layers of clothes are worn combined with sweathers and questioning eyes watching crazy foreigners walking around in t-shirts pretending not to freeze. The school bell will ring in any second now. I'm leaving this with a sense that i finally did something i should've done weeks ago. Bye all!
An above average Taiwanese wedding party.
Due to my shortage of swedish standard keyboard i decided to wright in english. If there are any IG:ers reading; here's a link for you: http://translate.google.se/?hl=sv&tab=wT# .
Precisely one week ago i went to a Taiwanese wedding. Taiwanese weddings tend to be more costly than Swedish ones, but this was still a great exception. 80 tables of 5000 kr. Each. A schene with live music, huge displays showing wedding pictures of the couple, loads of waitreses, lighting of switching colours, a mechanic illuminated ramp, just made for the bride and groom and much much more. I was told that The resturand has been rented by Rotary the last years and that the costs of this period had been about 2/3 billion SEK. Insane!
After having my teacher signing the leaving paper i left school 2 hours earlier than usually. I went home and changed clothes. Fine black suit pants, skirt, my birthday tie, patent shoes a black jacket, hat and underwear with superman logo; this couldn't be cooler. There was no question about me being younger than 25. At the MRT to the wedding building i was asked for which company i was working.
I was early among 5 other exchange students. We were to practice, because we had a role as latern holders in this epic wedding. In traditional chinese satin clothes and special hats (tiaras for the girls) we went on the ramp before the ones to get married. In front of a big camera with a professional cameraman and lots of spectators we then stood and watched the coulple approach the stage. They walked through a headlighted gate of soap bubbles. Rose petals were thrown at them as they were walking hand in hand to the music of Canon played by synth guy and a Violinist on the stage. It was beautiful.
After followed a luxurious Taiwanese dinner party. The word gambei was repetedly said as the rotarians drank more and more. (Gambei literally means empty cup -taiwanese "down the hatch".)
It was a very intresting night.
Kort och gott om min tidigare realtidsförbrukning.
Andra boken utläst den här veckan, 27 vänförfrågningar som ligger och väntar på att besvaras så att personerna i i fråga som söker att bli vän med mig kan spamma mig med Give Hearts och annat som ingen vettig människa orkar lägga ned någon möda på. Är i och för sig inte så mycket värre än att spendera en timme varje dag för att konstatera att 40 har ätit semlor, några har skiljt sig med varandra och att halva Enskilda håller på att dö inför nästa Matteprov.
I dag åt jag lunch i tre timmar. Värdfarsan tog med mig. Fantastisk upplevelse! Precis som i gårkväll, fast med andra rätter och Kareoke. Ett tiotal personer samlas kring ett enormt runt bord med en enorm rund skiva som går att rotera. På denna skiva ställs rätterna en efter en och sedan roteras det hela runt. Varje person har en tallrik, stor som ett tefat, en kopp för soppa, en porslinsbit som man kan lägga Kinapinnarna och skeden emot. Inte för att skydda den enrma duken som täcker hela bordet och som matchar duken på roterskivan, snarare för att inte smutsa ner bestiken, som man för övrigt kan använda för att ta valfri rätt utan att bekymras av bacillskräck. En detalj som är lustig när fruktan för sjukdomar är så stor att de flesta som är smittade bär omkring på munskydd. Fantastisk stämmning råder. Öl, whiskey, te, vatten och juice dricks ur små glas någor större än shotglas. Det hindrade inte mig ifrån att hälla i mig 2 liter juice och 4 andra att dela på 3 whiskeyflaskor. Jonnie Walker är poppis, precis som Taiwan beer. Har sett andra märken, men inte på bordet. Stämningen var fantastisk, även om jag knappt förstod någoting. De föredrar att prata Tawanesiska. De flesta är tvåspråkiga, tyvär så lär jag mig inte taiwanesiska, men jag kan i alla falla säga "tack" och "jag gillar dig". Börjar just kännas att det håller om mina värdföräldrar läg mig Taiwanesiska via Kinesiska.
Saker väcker inte uppmärksamhet längre, om det är mitt sinne som blivit avtrubbat av att ständigt konfrontera annorlunda saker eller om det är för att jag har vant mig vid att Taiwan ar Taiwan vet jag inte.
I dag åt jag lunch i tre timmar. Värdfarsan tog med mig. Fantastisk upplevelse! Precis som i gårkväll, fast med andra rätter och Kareoke. Ett tiotal personer samlas kring ett enormt runt bord med en enorm rund skiva som går att rotera. På denna skiva ställs rätterna en efter en och sedan roteras det hela runt. Varje person har en tallrik, stor som ett tefat, en kopp för soppa, en porslinsbit som man kan lägga Kinapinnarna och skeden emot. Inte för att skydda den enrma duken som täcker hela bordet och som matchar duken på roterskivan, snarare för att inte smutsa ner bestiken, som man för övrigt kan använda för att ta valfri rätt utan att bekymras av bacillskräck. En detalj som är lustig när fruktan för sjukdomar är så stor att de flesta som är smittade bär omkring på munskydd. Fantastisk stämmning råder. Öl, whiskey, te, vatten och juice dricks ur små glas någor större än shotglas. Det hindrade inte mig ifrån att hälla i mig 2 liter juice och 4 andra att dela på 3 whiskeyflaskor. Jonnie Walker är poppis, precis som Taiwan beer. Har sett andra märken, men inte på bordet. Stämningen var fantastisk, även om jag knappt förstod någoting. De föredrar att prata Tawanesiska. De flesta är tvåspråkiga, tyvär så lär jag mig inte taiwanesiska, men jag kan i alla falla säga "tack" och "jag gillar dig". Börjar just kännas att det håller om mina värdföräldrar läg mig Taiwanesiska via Kinesiska.
Saker väcker inte uppmärksamhet längre, om det är mitt sinne som blivit avtrubbat av att ständigt konfrontera annorlunda saker eller om det är för att jag har vant mig vid att Taiwan ar Taiwan vet jag inte.
Snart 18 nu
Om du vill lära dig kampsport i Taiwan så är Sanda/Sanshou/Taolu inte den första du lär stöta på. Den sistnämnda är kombinerad med inlandet och det pyser avsmak för landet som enligt många tillhör dem. Det här är ett land med försvagat atletisk kultur, en av anledningarna till att landet har vuxit ifrån u-land till topp tio starkaste ekonomierna. Ungarna får lära sig engelska, teori, teori från dagis. Flera gymnasieelever kan inte simma. De med störst intresse för kampsport och sport överhuvud taget är västerlänningar. Hur kan jag veta det? Ute på stan ser man en västerlänning eller två ungefär varannan vecka och då går jag ofta igenom METRO med hundratals människor var och varannan dag.Varannan gång jag besöker något gym stöter man på en västerlänning. Hursomhellst så är Taichi igång bland en massa pensionärer under var och vartannat träd på morgonkvisten kring 4. Taiwan är ett framgångsrikt land i Taekwondo, men den enda klubben jag har stött på en så länge lär bara barn i lågstadiet. Har dock funnit en wing chunkurs som går en gång i veckan. Min kinesiskalärare var i armen i 5 år därefter har han fortsatt att träna ba ti quan i 3 år, vilket han lär mig och några andra en gång varje onsdag efter skolan. Inte i närheten av den workout som Wushu gav mig i Sverige, men det är i alla fall något. Ser det som intagande av äldre taiwanesisk/kinesisk kultur. Har hört om kampsportsklubbar längre bort i Taipei, självklart inte kinesiska stilar, här snackar vi kickboxningsgym samt MMA, drivet av västerlänningar som bor i Taiwan. Springa får jag inte göra pga inflammation i ett muskelfäste i högra foten. Ryggproblemen är mindre jobbiga, längtar efter att springa, men innan dess blir det simma i stället. Har 4 lektioner gympa i veckan plus 3 simmning. Tänker byta ut alla mot gym. Motargumenten är att gymnastiklektionerna spenderas till viss del med taiwaneser. Interaktion med dessa trevliga individer lär tydligen förbättra ens förmåga att kunna kommunicera via kinesiska. Har med lite eftertanke bestämt mig att skrota idén med motivet att lektionerna är patetiskt upplagda, gymnastikläraren inkompetent inom områden som uppvämning, tänjning, stretchning, effektiva gymnastikpass, nytänkande och initiativförmåga.
Det spelar iofs ingen större roll för det passar taiwaneserna i smaken. Att spela pingpong i en timme efter en minut kass uppvärmning som ersatts med dålig stretchning(inte tänjning) av muskler lite här och där är mer än nog för att de flesta ska intala sig själva att de är väldigt trötta. Yi er san si wu liu qi ba hör man med en röst som är inriktad och frånvarande. Betyder ett två tre etc. När Personen som demonstrerar "stretchningen" inte ens utför en övning på sätt om får musklen att sträckas ut vid demonstrationen tvivlar jag p åatt många andra heller gör dessa rätt. Tur.
Dessutom har jag ett inre behov av att träna varje dag. Om inte på skolan, så hemma. Effektivare kinesiskainlärning är studier hemma och gym på skolan.
Jag inte kom hit för att studera kinesiska, jag studerar kinesiska för att jag kom till Taiwan. Jag tänker göra mitt bästa för att inte slösa bort det här lovet. Ska jag vara ärlig så är nog att låsa in sig 100% och studera att offra sitt egna liv för ett år mot kunskaper som skulle kunnat nås på bättre sätt. Det är för övrigt inte möjligt att studera 8 timmar i sträck varje skoldag. Såvida man inte är taiwanes, då studerar man 18 timmar om dagen 7 dagar i veckan. Är kritisk inställd till Taiwanska modellens brist på utveckling av personers individialitet. Det finns faktorer överallt och alla tycker att det är okej. Taiwan är trots allt den åttonde eller nionde starkaste ekonomin i världen. Gör det verkligen Taiwaneserna lyckliga? Ofta ifrågasätts det av lärare som jag diskuterar med. Fördömer inte landets modell på något sett. Den är bara väldigt annorlunda för mig. Vissa saker kanske man inte måste acceptera som det rätta här i världen. Lite 1984 stuk i mina tankebanor, ironiskt nog så har de dessutom kameror ÖVERALLT. Finns inte en gränd som inte är bevakad utav minst en kamera. Privat eller Statlig sådan. En del har flera kameror i sina inbrottssäkra hus flera våninga upp som de bevakar via sina handdatorer och mobiltelefoner när de inte vistas hemma. Kan förövrigt tillägga att minst 50% av fönstrerna är gallerförsedda. Dels för att skydda småbarn ifrån att ramla ut ifall de skulle få för sig att låsa upp önstret, öppna det och klättra ut till ingenstans och dels för skräcken för alla övernaturliga spiderman-ninja-imbrottstjuvar som klättrar på höghusväggar och rånar allas lägenheter.
Jag var i en lägenhet med en småbarnsfamilj. Barnen kan aldig vara ute. Bara 3 eller 4 år. Killen gillade i alla fall att titta på Dora Explorer på engelska, även om han nog inte förstod så mycket av va hon sa. Han gillade även tvspelet "my first computer" som går ut på att lära engelska, samt öka småungars IQ. Han tryckte lite här och var och oftast blev det rätt. Kinesiska alfabetet kunde han redan, tacka dagiset för det. Det engelska tagnentbordet har han lite tid kvar med. Han kan inte skriva än efterssom barns handleder inte är färdigväxta för ens tidigare, men så snart som åldern var inne kan jag slå vad om att skrivträning komme ratt stå på schemat.
Ett annolunda system men annorlunda prioriteringar. Finns ingen given väg till lycka.
På måndag fyller jag arton år. Känns lite vemodigt. Inte för den uppnådda åldern, snarare för att en halv resa kring en ganska stor och ganska rund boll omöjliggör chansen att få höra mina föräldrar dra några fina rader inför firandet av min "stora dag" som jag inte heller kommer kunna spendera med mina bästa vänner som alla andra.
Kan inte säga något annat än att jag saknar alla er vänner en del, iaf när jag tänker på er, lite.
Taiwan är annorlunda. Det negativa kom denna gång fram som det genomslående. Det positiva är fortfarande människors sätt att vara på. Taiwaner är underbara. Har det toppen här. Det nya har blivit vardag. Det jag skriver om är så vardagligt att jag inte reflekterar över det när jag annars ser det. Skriver det jag tror att ni skulle finna intressant blandat med det jag tycker är viktigt.
Tjollahopps!
P.S. bifogar mina osynliga gratulationer till Två tjejer varav den ena är 14 dagar äldre än mig. Synd att jag inte kunde fira fåra fantastiska födelsedagar tilsammans.
Det spelar iofs ingen större roll för det passar taiwaneserna i smaken. Att spela pingpong i en timme efter en minut kass uppvärmning som ersatts med dålig stretchning(inte tänjning) av muskler lite här och där är mer än nog för att de flesta ska intala sig själva att de är väldigt trötta. Yi er san si wu liu qi ba hör man med en röst som är inriktad och frånvarande. Betyder ett två tre etc. När Personen som demonstrerar "stretchningen" inte ens utför en övning på sätt om får musklen att sträckas ut vid demonstrationen tvivlar jag p åatt många andra heller gör dessa rätt. Tur.
Dessutom har jag ett inre behov av att träna varje dag. Om inte på skolan, så hemma. Effektivare kinesiskainlärning är studier hemma och gym på skolan.
Jag inte kom hit för att studera kinesiska, jag studerar kinesiska för att jag kom till Taiwan. Jag tänker göra mitt bästa för att inte slösa bort det här lovet. Ska jag vara ärlig så är nog att låsa in sig 100% och studera att offra sitt egna liv för ett år mot kunskaper som skulle kunnat nås på bättre sätt. Det är för övrigt inte möjligt att studera 8 timmar i sträck varje skoldag. Såvida man inte är taiwanes, då studerar man 18 timmar om dagen 7 dagar i veckan. Är kritisk inställd till Taiwanska modellens brist på utveckling av personers individialitet. Det finns faktorer överallt och alla tycker att det är okej. Taiwan är trots allt den åttonde eller nionde starkaste ekonomin i världen. Gör det verkligen Taiwaneserna lyckliga? Ofta ifrågasätts det av lärare som jag diskuterar med. Fördömer inte landets modell på något sett. Den är bara väldigt annorlunda för mig. Vissa saker kanske man inte måste acceptera som det rätta här i världen. Lite 1984 stuk i mina tankebanor, ironiskt nog så har de dessutom kameror ÖVERALLT. Finns inte en gränd som inte är bevakad utav minst en kamera. Privat eller Statlig sådan. En del har flera kameror i sina inbrottssäkra hus flera våninga upp som de bevakar via sina handdatorer och mobiltelefoner när de inte vistas hemma. Kan förövrigt tillägga att minst 50% av fönstrerna är gallerförsedda. Dels för att skydda småbarn ifrån att ramla ut ifall de skulle få för sig att låsa upp önstret, öppna det och klättra ut till ingenstans och dels för skräcken för alla övernaturliga spiderman-ninja-imbrottstjuvar som klättrar på höghusväggar och rånar allas lägenheter.
Jag var i en lägenhet med en småbarnsfamilj. Barnen kan aldig vara ute. Bara 3 eller 4 år. Killen gillade i alla fall att titta på Dora Explorer på engelska, även om han nog inte förstod så mycket av va hon sa. Han gillade även tvspelet "my first computer" som går ut på att lära engelska, samt öka småungars IQ. Han tryckte lite här och var och oftast blev det rätt. Kinesiska alfabetet kunde han redan, tacka dagiset för det. Det engelska tagnentbordet har han lite tid kvar med. Han kan inte skriva än efterssom barns handleder inte är färdigväxta för ens tidigare, men så snart som åldern var inne kan jag slå vad om att skrivträning komme ratt stå på schemat.
Ett annolunda system men annorlunda prioriteringar. Finns ingen given väg till lycka.
På måndag fyller jag arton år. Känns lite vemodigt. Inte för den uppnådda åldern, snarare för att en halv resa kring en ganska stor och ganska rund boll omöjliggör chansen att få höra mina föräldrar dra några fina rader inför firandet av min "stora dag" som jag inte heller kommer kunna spendera med mina bästa vänner som alla andra.
Kan inte säga något annat än att jag saknar alla er vänner en del, iaf när jag tänker på er, lite.
Taiwan är annorlunda. Det negativa kom denna gång fram som det genomslående. Det positiva är fortfarande människors sätt att vara på. Taiwaner är underbara. Har det toppen här. Det nya har blivit vardag. Det jag skriver om är så vardagligt att jag inte reflekterar över det när jag annars ser det. Skriver det jag tror att ni skulle finna intressant blandat med det jag tycker är viktigt.
Tjollahopps!
P.S. bifogar mina osynliga gratulationer till Två tjejer varav den ena är 14 dagar äldre än mig. Synd att jag inte kunde fira fåra fantastiska födelsedagar tilsammans.
Banantidningen.
Efter att ha följt aftonbladets artiklar sedan valet kan jag inte säga annat än att jag är trött på korkade reportrar som förvränger vartenda ord som SD uttalar trots att gemene man redan fattar att deras budskap inte är annat än romantisk smörja utan verklighetsförankring. På det här sättet får Partiet bara fler sympatisörer, och är det konstigt?
SD:s val att lämna kyrkan var faktiskt inget annat än ett perfekt korrekt PR drag. I alla fall blev det det efter att två av aftonbladets mest pålästa stolpskott yttrade sig med sina som vanligt partiska odör. Följden? SD-sympatisörer skiter i vad de skriver, de som redan är emot SD blir glada av att läsa det de vill läsa. Källkritiska ickesympatisörer med IQ högre än hundbajs överväger skribentens ställningstagande. Jag ger mig fan på att någon som ser någolunda sammanhang i den politik SD står för som också har IQ hundbajs+ bestömmer sig för att bli en sympatisör, eller i alla fall ett steg närmare. Voila! Det ursprungliga idén om att konvertera det svenska folket till att förkasta något som majoriteten redan verkar göra lyckades...inte.
Är aftonbladets reportrar SD sympatisörer, eller bara lika låsta som offren för deras satyrism,fast i att kritisera
vartenda uttalande av partiet, även om verket uppenbart är förutbestämt att få raka motsatsen till det från början uttänkta ändamålet.
I statsministerns uttalande efter incidenten i kyrkan som aftonbladet ironiskt nog valde att citera nämnde han:
"– Det här är vår dag i alliansregeringen att presentera vår politik. Jag gav mig inte in i politiken för att recensera andra partier och medverka till att ge dem ökat utrymme."
Den andra meningen för mig är direkt anknyten till Tidningen och med "partier" tror jag att han menar SD.
Jag är inte SD sympatisör. Men någonstans innom mig så finns det en liten djävul. En djävul som faktiskt vill ha tidningar som presenterar nyheter opartiskt och professionellt.
SD:s val att lämna kyrkan var faktiskt inget annat än ett perfekt korrekt PR drag. I alla fall blev det det efter att två av aftonbladets mest pålästa stolpskott yttrade sig med sina som vanligt partiska odör. Följden? SD-sympatisörer skiter i vad de skriver, de som redan är emot SD blir glada av att läsa det de vill läsa. Källkritiska ickesympatisörer med IQ högre än hundbajs överväger skribentens ställningstagande. Jag ger mig fan på att någon som ser någolunda sammanhang i den politik SD står för som också har IQ hundbajs+ bestömmer sig för att bli en sympatisör, eller i alla fall ett steg närmare. Voila! Det ursprungliga idén om att konvertera det svenska folket till att förkasta något som majoriteten redan verkar göra lyckades...inte.
Är aftonbladets reportrar SD sympatisörer, eller bara lika låsta som offren för deras satyrism,fast i att kritisera
vartenda uttalande av partiet, även om verket uppenbart är förutbestämt att få raka motsatsen till det från början uttänkta ändamålet.
I statsministerns uttalande efter incidenten i kyrkan som aftonbladet ironiskt nog valde att citera nämnde han:
"– Det här är vår dag i alliansregeringen att presentera vår politik. Jag gav mig inte in i politiken för att recensera andra partier och medverka till att ge dem ökat utrymme."
Den andra meningen för mig är direkt anknyten till Tidningen och med "partier" tror jag att han menar SD.
Jag är inte SD sympatisör. Men någonstans innom mig så finns det en liten djävul. En djävul som faktiskt vill ha tidningar som presenterar nyheter opartiskt och professionellt.
Månfestival
Hej!
for narvarande anvander jag en stationar dator pa skolan. Jag hoppas att ni forstar vad jag skriver utan vara kara svenska a a o.
Jag fick ett paket harom dagen. Ni ska veta att jag blev forvanad nar jag laste knackebrod och kaviar pa innehallsforteckningen. Nar jag oppnade kartongen kunde jag inte halla mig for skratt. Dels for att det var ifran min familj, dels for att det var svenskt och dels for att det bara var sa typiskt stereotypiskt for Sverige. Jag borjar forsta mer och mer vad som ar speciellt med Sverige. Man marker inte hur speciellt det ar nar man ar dar, men nar man ar borta sa ser man verkligen skillnaderna och kan med latthet saga att sverige nog allt ar svenskt. Som kontring till SD tycker jag att en invandrare i sverige ar en Svensk invandrare och inte en tysk invandrare. Det gor skillnad.
Familjen har provat macka med kaviar, i alla fall sa sa de att de hade gjort det foljt med kommentaren; "hen hao ci", mycket gott. De tackar sa mycket for att de fatt smaka pa lite svensk kultur. Jag tackar mer. Kaviar gor faktiskt underverk pa mackorna. Anvands sparsamt. Jag har dock inte sett dem ata denna svenska delikatess, sa chansen finns nog att de bangade, fast med stoltheten i behall.
Varat schema har ater blivit andrat och ser nu ut sahar:
Kinesiska* Bibliotek Bibliotek min klass Musik 8:10-9:00
Idrott Bibliotek bibliotek min klass Musik 9:10-10:00
Kinesiska Kinesiska Kinesiska Kinesiska Bibliotek 10:10-11:00
Kinesiska Kinesiska Kinesiska Kinesiska Bibliotek 11:10-12:00**
Yoga Bibliotek Idrott Bibliotek Konst 13:10-14:00
simma Bibliotek Idrott Bibliotek Konst 14:10-15:00***
simma Bibliotek Trumbon Bibliotek Idrott 15:15-16:05
simma Bibliotek Trumbon Bibliotek Idrott 16:15-17:05
Kung Fu+
Klubb
Efter
Skolan -21:00
*Kinesisk kalligrafi med annan larare an James
**Lunch en timme, en halvtimme obligatorisk tupplur, savida man inte gaar till sin klubb och ovar t.ex. trumbon, eller att snurra pa gevar och marshera.
*** 5 minuter langre rast for att stada klassrumen en gang till.
- Man ska infinna sig i skolan innan 7:30 for att stada klassrummet samt gora ett oforberett prov i antingen matte, engelska, kinesiska, biologi, etc.
Varje rast/ lektion avloser varandra med en melodisk signal som paminner om ett 15 ar gammalt datorspel korsat med en speldosa. Samma lugna trudelutt vare gang utom nar skolan slutar for dagen(och borjar for natten).
I gar spelade jag pingpong med Vardfarsan. Han van, som vanligt. Jag lyckades fa en boll att skruva sig motsols nagot sa fantastiskt att det forutom att den skruvade sig i luften fick en valdig andring i riktning nar den nade bordet. Den poangen som vi inte ens raknade eftersom vi bara spelade pa var den dagens ljuspunkt. Dagen hade spenerats med 6 timmars sjalvstudier i kinesiska och 2 lararledda timmar. Det ar inte sa hemskt som man tror. Det finns nagra som studerar sammtidigt i biblioteket, 3:or. En ar en dag aldre an mig. Det ar inte ensamt att vara i biblan.
I onsdags var det manfestival. Det betyder att man slipper skolan och att alla grillar Taiwanesisk BBQ. Man firar mangudinnan och att manen ar som storst och klarast den dagen. Jag lamnade skolan tidigt pa tisdagen for att aka till Dansuei for att ha BBQ. Den ganska langa bussresan var aldrig tyst, for det var karoke med 4 mikrofoner igang hela tiden. Nar vi kom fram till Mjolkfarmen pa Dansuei sa fck vi bl.a. prova pa surmjolk och lokal glass. Senare grillade vi. Det var annorlunda, men helt okej, precis som Taiwaneesiskt bira. Under kvallen var det annu mer Karoke och en del dans pa scen. Dagen efter spenderades pa annu en BBQ med bandet. Man grillar Tofu, taiwanesisk hotdog, bacon som inte ar rokt, flask och tunna biffskivor som man lagger pa toasts, snackor, taiwanesiska kottbullar, risgrynskorvar, taiwanesisk risblodpudding och en massa annat. Allt har saklart en glace pa sig med stark asiatisk influens.
Har borjat spinga mer och mer. Det hemliga malet ar att vara snabbare och starkare an skolans sportfanar. De varsta ar 200metersloparna. Sportfanarna ar de enda pa skolan som har muskler, men undantag for enstaka fall, bl.a. 2 utbyteskillar. Har kommit pa att man latt kan kombinera ett loppass med styrkepass och att det ar jobbigt som fan for min konds som inte precis ar pa topp. Ryggen kranglar inte lika ofta, bra.
Kommer inte pa nagot mer att skriva om. Allt borjar bli vanligt och det som ar vanligt tanker man inte pa. Kinesiskan blir battre och battre. Jag ar nog innerst inne lite tavlingslysten mot klasskompisen som lar sig kinesiska hur fort som hellst. Onskar att det gick att skylla pa att det ar for att hon har en vardfamilj som kan prata engelska. Det gor sa mycket det dar lilla pa engelska. Men jag ar nog arligt talat ingen talang for att lara sprak.
Har det fantastiskt i Taiwan och har nastan ingen hemlangtan. Den lilla hemlangtan jag har ar ifran Musiklektionen nar vi sag pa "Sa som i himmelen".
Var larare vill att vi ska dela med oss av varan kultur. Jag har inte sett filmen forut... men fy fan vad den ar svensk! Jag fick bl.a. forklara att det ar onormalt for en vuxen svensk att inte kunna cykla , vad det ar for arstid och att det inte alls ar vanligt att svenska man slar sina hustrur.\
Hopp tjohejs!
Närmar mig pappas rekord.
I dag slog jag personligt rekord under vatten. Hela femtiometerslängden med start i vatten.
Läraren blev inspirerad av detta och försökte nå samma mål. Med sina 30 meter är han den näst bästa undervattensdykaren jag har stött på med en viss Håkan Fälting i ovanför sig.
Dykning är väl i släkten. Googla Per-Edvin Fälting. Medans yngre frågar mig om mitt efternamn stavas med e eller ä så reagerar ofta fyrtiotalister och neråt med frasen: Aah släkt med dykarbasen.
I går var jag på konsert. Det var... annorlunda. Fränt. Hörde dem bl.a.spela Starwarstruddelutten med exakt samma toner och instrument som på filmen, och jag har sett filmen flera gånger.
Efter att ha tagit MRT hem så somnade jag, ännu en dag alltför sent. Blä på tidsbristen. Till min glädje så går kinesiskapluggandet bättre. Jag får skolka ifrån 9 kulturlektioner i veckan för att istället vara i biblan och studera för mig själv Där finns det för övrigt bibliotikarier och engelskalärare som har biblioteket som lärarrum, alla erbjuder sig att hjälpa mig, vilket gör biblan till ett så bra vattenhål att bättre nog inte finns, såvida man inte är millionär. Passar mig utmärkt så länge som jag brinner för att lära mig. Och när lågan tryter, så kan jag alltid gå tillbaka och rita mandalas och vad fan de nu håller på med för "identitetsfördjupande övningar".
Hade min första lektion i min Kinesiskalärares(numera även Shifus) Kung Fu stil. Det var intressant. Efter det tränade jag på trumbon. Lämnade skolan tidigare än många; 20:30.
Jag tror att allt kommer att flyta på bättre så snart jag och läraren har våra rutiner klara så att jag inte behöver vara stressad över kinesiskan.
I morrn har jag Test i kinesiska. Det är annorlunda än i Sverige när målet är 90%+ att komma ihåg just på glosdagen. Här är det 100% som är målet, och de ska sitta i minnet för evigt. Testet är till för att kunna rätta till de procent som är under 100. Betyg spelar ingen roll. Det är vad jag lär mig som gör det. Tycker att allt borde vara såhär, men det skulle nog inte funka p.g.a. brist på intresse att lära sig samt brist på konkurrenskraftiga bevis.
Sjohejs!
Läraren blev inspirerad av detta och försökte nå samma mål. Med sina 30 meter är han den näst bästa undervattensdykaren jag har stött på med en viss Håkan Fälting i ovanför sig.
Dykning är väl i släkten. Googla Per-Edvin Fälting. Medans yngre frågar mig om mitt efternamn stavas med e eller ä så reagerar ofta fyrtiotalister och neråt med frasen: Aah släkt med dykarbasen.
I går var jag på konsert. Det var... annorlunda. Fränt. Hörde dem bl.a.spela Starwarstruddelutten med exakt samma toner och instrument som på filmen, och jag har sett filmen flera gånger.
Efter att ha tagit MRT hem så somnade jag, ännu en dag alltför sent. Blä på tidsbristen. Till min glädje så går kinesiskapluggandet bättre. Jag får skolka ifrån 9 kulturlektioner i veckan för att istället vara i biblan och studera för mig själv Där finns det för övrigt bibliotikarier och engelskalärare som har biblioteket som lärarrum, alla erbjuder sig att hjälpa mig, vilket gör biblan till ett så bra vattenhål att bättre nog inte finns, såvida man inte är millionär. Passar mig utmärkt så länge som jag brinner för att lära mig. Och när lågan tryter, så kan jag alltid gå tillbaka och rita mandalas och vad fan de nu håller på med för "identitetsfördjupande övningar".
Hade min första lektion i min Kinesiskalärares(numera även Shifus) Kung Fu stil. Det var intressant. Efter det tränade jag på trumbon. Lämnade skolan tidigare än många; 20:30.
Jag tror att allt kommer att flyta på bättre så snart jag och läraren har våra rutiner klara så att jag inte behöver vara stressad över kinesiskan.
I morrn har jag Test i kinesiska. Det är annorlunda än i Sverige när målet är 90%+ att komma ihåg just på glosdagen. Här är det 100% som är målet, och de ska sitta i minnet för evigt. Testet är till för att kunna rätta till de procent som är under 100. Betyg spelar ingen roll. Det är vad jag lär mig som gör det. Tycker att allt borde vara såhär, men det skulle nog inte funka p.g.a. brist på intresse att lära sig samt brist på konkurrenskraftiga bevis.
Sjohejs!
Då var det kaffe igen...
Flummlektionerna hemkunskap, konst och konst har till viss del bytts ut till "culture"
För gemene svensken är kultur något tråkigt som har med museum att göra.
Gemene svensken fattar inte hela begreppet. Kultur kan vara rammstein, robert gustavsson och nästan allt annat om man så vill.
För dagen var kulturlektionen på 4 timmar lika med chilla med 3 lärare på ett golv, rita lite, dricka lite non-alcohol drinkar som biträdande rektorn bjussade på, hon var för övrigt med och chillade under de fyra timmarna. Wow! Man skulle vara lärare i Taiwan.
Min kinesiskalärare har 2 lektioner med oss varje dag utom fredag, efter det chillar han och spelar pingpong med de andra chillandes lärarna. Tror att jag har hittat drömjobbet för framtiden. Min kinesiskalärare har en mustasch som påminner om en gammal kungfumästares på film, fast kortare. Han går antingen omkring i traditionella kinesiska kläder à la pre-västeninfluens, alternativt pingpongutstyrsel, eller Kungfubrallor med någon passande tröja.
Visade sig för övrigt att han är lärare i kalligrafi, kinesiska, kapten i millitären och 8 års erfarenhet av kinesisk kung fu. Coolingen på 32 år har alltid ett lagom oalvarligt smil på läpparna och något kul att lära ut som inte har det minsta med kinesiska att göra. Vi kallar det kultur. Vi har bl.a. haft lektion i att äta pommelo, göra skalet till en hatt, ta foto på alla bärandes sina hattar, lära sig hur en kinesisk kulram ungerar, prova på 1000 år gammal kinesisk rubiks kub samt lärt oss ett och ett annat kinesiskt skämt. Gissa om jag helgillar min lärare!
I går spöade han en annan lärare i pingpong. Det resulterade i att den andre läraren bjöd alla andra på kvällsmat. Det gjorde gör övrigt inte så mycket, mat kostar ju vad det kostar här i Taiwan.
Den dyraste drycken drack jag i dag p.g.a. trötthet. Det var en kaffe latte med socker - de dricker ju inte svart här.
Den halvlitern med fräscha iskalla latten men is kostade motsvarande nästan 10 svenska riksdaler! Kors i taket må jag säga! Ska lägga mig nu för att slippa dessa skyhöga kaffeavifter i fortsättningen.
För gemene svensken är kultur något tråkigt som har med museum att göra.
Gemene svensken fattar inte hela begreppet. Kultur kan vara rammstein, robert gustavsson och nästan allt annat om man så vill.
För dagen var kulturlektionen på 4 timmar lika med chilla med 3 lärare på ett golv, rita lite, dricka lite non-alcohol drinkar som biträdande rektorn bjussade på, hon var för övrigt med och chillade under de fyra timmarna. Wow! Man skulle vara lärare i Taiwan.
Min kinesiskalärare har 2 lektioner med oss varje dag utom fredag, efter det chillar han och spelar pingpong med de andra chillandes lärarna. Tror att jag har hittat drömjobbet för framtiden. Min kinesiskalärare har en mustasch som påminner om en gammal kungfumästares på film, fast kortare. Han går antingen omkring i traditionella kinesiska kläder à la pre-västeninfluens, alternativt pingpongutstyrsel, eller Kungfubrallor med någon passande tröja.
Visade sig för övrigt att han är lärare i kalligrafi, kinesiska, kapten i millitären och 8 års erfarenhet av kinesisk kung fu. Coolingen på 32 år har alltid ett lagom oalvarligt smil på läpparna och något kul att lära ut som inte har det minsta med kinesiska att göra. Vi kallar det kultur. Vi har bl.a. haft lektion i att äta pommelo, göra skalet till en hatt, ta foto på alla bärandes sina hattar, lära sig hur en kinesisk kulram ungerar, prova på 1000 år gammal kinesisk rubiks kub samt lärt oss ett och ett annat kinesiskt skämt. Gissa om jag helgillar min lärare!
I går spöade han en annan lärare i pingpong. Det resulterade i att den andre läraren bjöd alla andra på kvällsmat. Det gjorde gör övrigt inte så mycket, mat kostar ju vad det kostar här i Taiwan.
Den dyraste drycken drack jag i dag p.g.a. trötthet. Det var en kaffe latte med socker - de dricker ju inte svart här.
Den halvlitern med fräscha iskalla latten men is kostade motsvarande nästan 10 svenska riksdaler! Kors i taket må jag säga! Ska lägga mig nu för att slippa dessa skyhöga kaffeavifter i fortsättningen.
All your sparetime are belong to us.
Nyheterna här skiljer sig minsann en del ifrån Sveriges. Trots den drygt dubble befolkningen verkar tv-bokagen ha nyhetstorka. I alla fall enligt svenska mått.
Här sker dock en del hemska saker... Som maträtter som säljs till överpris a 3-4 kr
och gangsters som slänger skräp på gatan och sedan flyr i en getawaybilar.
I Lördags cyklade jag ifrån taipei city väster(ifrån IKEA) till taipey county, öst. Det var Jackies idé. Jag cyklade runt med honom och tre av hans kompisar. Det finns en jättelång och fin cykelväg längs med Taipeis nationalflod. Sen finns det mindre fina, trefiliga vägar med bilar också, men cyklar duger faktiskt ungefär lika bra här som mopeder. Efter nio timmars intensiv cykling noterade jag att jag nog kanske var lite röd. Min solbruna hy hade visst försvunnit, men den kommer nu tillbaka med raketfart. Kontrasterna vid t-shirtlinjen var skrattretande. Lyckligtvis blev de fotade.
Senare den kvällen var jag på bio med utbytesstudenterna, iaf de flesta som bode i Taipei, med undantag alla på min skola. Det var Pedro Henriques idé. Han är ifrån Brasilien. Det är för övrigt nästan hälften av alla utbytesstudenter. Syd att jag inte kan portugisiska.. de pratar portugisiska hela tiden. Träffade en taiwansk tjej som hade varit utbytesstudent i Tyskland. Hon visste lite om sverige, eftersom det hade varit en svensk utbytesstudent i hennes distrikt. Den utbytesstudenten visade sig vara Edvin. Världen är bra liten ibland.
Dagen efter gick jag upp vanlig tid, sissådär tio över sex.
Hela dagen bestod av ett mer och mindre intressant rotarymöte. Det intressanta var att jag fick träffa alla inbounds innam mitt distrikt, 3490. Det mindre intressanta var timmarna av tal på kinesiska som ingen av oss förstod.
Äntligen har skolan börjat igen. Vet inte vad jag tycker mest om. Skolan eller inte skolan. Jag tror inte skolan, för när jag har skola så känns det som om jag inte hinner med något på fritiden. 9 timar skola, 1 timme transport. 6 timmar kvar.
Inkludera mat, få upp på morgonen så blir det cirkus 4-5 timmar. På dessa vill jag: Plugga kinesiska allihopa för att bli bättre, gymma 2 timmar varannan dag med 40 minuter stretch, springa varannan dag, Win chun på måndagar, Gå på karate/vaddetnuär som jag har sett annons för men inte kommit till varje dag, hitta på fräna saker med klasskamrater, vara med utbytesstudenterna, spela pingpong med papi, spela pingpong med kinesiskaläraren, lära mig laga kinesisk mat, facebook med sverige, emaila och blogga, samt träna trumbon.
Ni hörde rätt!
Jag spelar trumbon nu. Jag har spelat 2 ggr med hjälp av orkesterns ledare, en jätterevlig tjej, kompis till Jackie. Nu, fjärde gången provade jag ensam och lyckades blåsa björnen sover. Imponerade av min samma utveckling fick jag beröm, men det får man för vad som hellst här bara det inte verkar för lätt för allmänheten. Miljön i bandet är trevlig. Precis som i min klass. Ingen behandlar mig alltför speciellt. Det känns som om jag börjar få flera vänner. De andra har inte lika lätt att lugna ner skarorna, alltid på cirka 10 pers på rasterna som vill umgås.
Vet inte hur många klasser jag har presenterat mig för. Jag börjar bli ganska bra på det. Med rätt ton och höjd kan man med enkelhet få stående ovationer. Med mindre entusiasm, knappt någon reaktion. Jag är den enda som inte viskar sitt namn, sen kanske jag tar i och bjuder lite extra på mig själv, men det skulle jag gröra i Sverige med.
Mitt nya schema är kort sagt "chill". Jag har istållet för ordinarie lektioner, 8 lektioner i konst, 7 i musik, 4 gympalektioner, 2 kinesiskalektioner alla dagar utom fredag, 2ggr hemkunskap, en privatlektion i kinesiska med min home teacher samt 6 vanliga lektioner som jag kan spendara med min klass. De kommer jag plugga kinesiska på.
Min kinesiskalärare är för övrigt fantastisk. Den hör helgen vill han ta med klassen till Hualien, en stad halvvägs nerför Taiwan för att äta Pomelos, som tydligen bara går att äta/skörda under två veckor. I morgon kommer han och jag att spela pingpong efter skolan. Min skoldag i morgon ser ut: Klassen,2 lektioner, kinesiska, 2 lektioner,lunch, 1 timme varav halva spenderas på trumbon gympa, 2 lektioner, chilla med trumbon, 2 lektioner, --Efter Skolan-- Pingpong med kinesiskaläraren, obestämd tid, Chilla trumbon, till och med 21:00.
Jag önskar 6 timmar till på dygnet tack!
Pingpongade med Papi i dag. Han spöade mig som förra gången, men inte lika mycket. Missade kvällsmat på fransk resturang med Utbytesgänget p.g.a. ingen facebook i går. Ingen gym blev det heller, det är så ont om tid! Jag sprang i alla fall ett tag på det enda stället som finns att springa på, 200metersbanan på Xiao xue, , låg-, mellanstadiet. Efter att vunnit loppet som aldrig ägt rum mot alla Taiwaneser som var där och tränade på kvällen gick jag hem, duschade och nu skriver jag.
Varje bussresa är en ny bekantskap. Om man åker ensam så lämnar man inte bussen ensam. I går träffade jag en Singaporare som pratade perfekt engelska, med brittisk accent, som för övrigt ska spela på konserten som hela skolan ska på nästa vecka. Han Hette Sergei och han pratade även Kinesiska, Franska, Taiwanesiska, och kanske även tyska. I dag träffade jag mr Farfar, Mr pappa och mr. 7-årig Hello, Ni hao! Efter att båda med hjälp av helkass kinesiska och rostig, nästan lika kass engelska bett om ursäkt för våra dåliga språkkunskaper lärde Farfarn mig en fras på kinesiska. Den unge killen gillade att säga hej på engelska och kinesiska. Han kunde även räkna till tio på det förstnämnda språket. Han var mycket stolt över det.
Hörde att chansen för hemlängtan minskar kraftigt om man är upptagen med saker. Det känns inte som om hemlängtan är så altuell just nu, om man säger så.
Kram ifrån Taiwan!
Första dan typ
Ensam försenad och ensam med fel skoluniform. Stunden innan man förklarar sig blir inte mindre awesome oavsett hur bra förklaringen är. Skola 7:30 till 16:55. En timme för lunch. = 35 minuter kö, 10 minuter äta, 5 minuter kö till disk, diska, 10 minuter titta på när alla sover. Första Skoldagen avklarad. Svenskar ligger 2 år efter genomsnittstaiwanesen inom alla ämnen utom engelska. Vet inte om det är bra eller dåligt. Bra ifall man gillar fritid. Dåligt om man vill bli framgångsrik och effektiv och vem vill egentligen inte det?
Fick exakt 16 böcker med tillhörande övningsböcker och några fristående block. De var alla för det här året. Svenska skolan är klart ett misslyckande mot den taiwanesiska. 8 lektoiner. Fattade inte ett dugg. Satt istället och tragglade det taiwanesiska alfabetet bopomofo på 36 stavelser +tecken. efter taiwans motsvarande gymnasium ska man ha lärt sig 7000 engelskaord, en jävla massa saker pluss att man ska kunna simma 25 meter. Fick reda på att det inte var alla som kunde det. Extremt få är överviktiga.
Extremt få är vältränade. De som är överviktiga är överviktiga överallt och inte bara på magen.
I morr blire gå upp 6:20. Gnatt allihopa!
Fick exakt 16 böcker med tillhörande övningsböcker och några fristående block. De var alla för det här året. Svenska skolan är klart ett misslyckande mot den taiwanesiska. 8 lektoiner. Fattade inte ett dugg. Satt istället och tragglade det taiwanesiska alfabetet bopomofo på 36 stavelser +tecken. efter taiwans motsvarande gymnasium ska man ha lärt sig 7000 engelskaord, en jävla massa saker pluss att man ska kunna simma 25 meter. Fick reda på att det inte var alla som kunde det. Extremt få är överviktiga.
Extremt få är vältränade. De som är överviktiga är överviktiga överallt och inte bara på magen.
I morr blire gå upp 6:20. Gnatt allihopa!
Första riktiga dagen i skolan i morgon.
Jag är inte sugen på att ringa mina föräldrar,
för då är jag rätt säker på att
hemlängtan skulle växa, ögonen skulle bli sådär
oförhinderligt blöta och den där klumpen av att
sakna någon som man tycker så fantastiskt mycket om sätta sig
någonstans mellan halsgropen och... halsgropen
Jag vill inte att det ska bli jobbigt att leva i nuet. Inte här.
Dagarna går och kommer. I morgon börjar första skoldagen.
Jag har redan varit på ett litet läger med klassen.
Ungefär halva klassen tycker att jag är något alldeles helt fantastiskt
andra halvan, varav mestadelen är tjejer tycker att det räcker med att
ge mig en flyktig blick för att sedan rodna. Engelska är pinsamt att använda,
- man kan ju göra bort sig om man söger eller uttalar fel.
Uttalar fel gör däremot mindre än att säga fel, för de pratar väldigt lite
på undervisningen. Men efter att hära en mening två ggr brukar det gå att gissa sig
till vad det betyde. Ibland förstår man till och med utan att gissa eller fråga vad de sa.
Jag har 2 sklasskamrater om är extra trevliga att va med.
Den ena är Max. De tycker att
Max är ett roligt namn här, så han grumlar lite över sina föräldrars val
av internationellt namn. Han är trevlig och nyfiken. Ett tag var jag orolig för
att han var lite väl närgången, men efter ett tydliggörande av att jag
absolut inte är homo så tydliggjorde han att sådana
bögskämt var hans specialitet. Homosexuella verkar för övrigt
vara något som man tycker är väldigt roligt här.
Max engelska är ungefär som Josefins. Det är väldigt mycket äver average här
må jag säga! Han är ganska lätt att känna igen på sina polisonger,
glasögon och grå hårstrån. Några får visst grå hårstrån väldigt tidigt.
Inte för att det är svårt att se skillnad på vanliga taiwaneser. Men en
Svensk med Blåa slingor känner man väl lättare igen än en utan?
Max är väldigt intresserad av allt som rör Sverige, mig vad olika saker
heter på engelska.
Den enda som har en engelska som överträffar Maxs är Jinnie.
Det är iofs inte så konstigt, hon har bott i USA i två år.
Därav är hon även ett år äldre än genomsnittet och en närmare
förståelse av det sätt jag är van vid att leva. Att snacka engelska med
Jinnie är en lättnad. Hon är den enda med perfekt flytande engelska som
jag har stött på än så länge. Det är bara att snacka på helt enkelt. Hon
var dessutom så snäll att hon översatte lite gran ibland.
För övrigt,
så finns det en tjej vars namn jag inte kan. Varken det "engelska" d.v.s.
överamerikanska namnet à 60-tal eller kinesiska. Hon föredrog att bli
kallad GAGA, som superstjärnan. GAGA har på något sett fått någon
positon som "klassledare/representatör/jagvetefan". Med engelska som
nära på matchar min tidigarenämnda äldsta lillasyrras berättade hon
att hon kunde lära mig engelska. Troligen att hon ville det med.
På facebook haglar det in förfrågningar ifrån skolkamrater som jag inte
än har träffat som alla kommer ihåg mig, jätten utan svart hår,
även fast ingen har nämnt mig vid det namnet. Varje gång måste jag
beklaga att jag varken kommer ihåg deras kinesiska namn eller
utseende. Två tycker att jag ska gå med i skolans band. Man måste
nämligen gå med i minst en klubb. Det finns jättemånga.
Funderar på att ta upp pianospelandet litet och kanske se hur långt min
röst räcker. En kille som heter maomao= kattkatt, (Med tillhörande
efternamn som jag inte kan hetta han catepillar, vilket nog inte stämmer
så bra) frågade om jag ville hänga med och prova på surfing. Det vill jag
någon gång.
Här hemma har jag skickat ett epost till en högt positionerad fäktare som
förhoppningsvis kan langa en adress till en närliggande klubb.
Det går bättre och bättre att kommunicera med mami o papi. Dels för
att vi känner varandra bättre och har blivit bättre på kroppsspråk och
dels för de nyckelord som de har lärt mig.
När vi inte förstår varandra så skiter vi ofta i det om det inte
var något viktigare. Då kan man alltid rita. Mei zi. Betyder nevermind/
det var inget.
Det används flitigt.
I går spelade jag pingis med papi. Bland pingisborden höll alla kinesgrepp.
Jag var ensam om att hålla som "en vanlig svensk" och till råga på
det kunde jag knappt serva. Mot timmens slut så gick det mycket bättre.
Jag och chich-chiang var ganska jämnbra/jämndåliga och jag fick in en
smash till och ifrån.
I morrn börjar skolan. Ska lägga mig snart. Det tar ett tag att somna
den ovanligt hårda sängen som jag har. Men inte lika mycket som i början.
Jag börjar väl bli van vid den föressten.
Visste ni att allt bröd i taiwan är sött? Gud vad jag saknar ett svenska bröd
med smör. Allt här är sött sött sött. Och vitt. Och fluffigt som jag vet inte vad.
Man kan lätt knöggla ihop ett bröd till en liten tärning för att sedan se
den svälla ut och bli vanligt igen. Bröd äts i övrigt utan pålägg. Till det
Kallt kaffe med mjölk och en massa socker. Jag har lyckats bli av med sockret.
Ibland med mjölken med. Det är okej tycker de. Mami kör utan socker
också efterssom hon vill vara lite nyttig.
Jag har ätit hemmlagade mål i huset på 10 dagar. Ett hemmlagat
mål tar ungefär 30 minuter att tillaga, smakar helt annorlunda från
något jag tidigare har smakat, mestadels fantastiskt gott, består inte av
en enda grönsak som ni har där hemma och består av 4-5 rätter, ris och
En buljongsoppa/soppa av något slag. Matfaten ligger på ett stort runt minibord
på bordet som är roterbart. Väldigt smidigt att skicka faten med andra ord,
-bara att snurra på jättefatet i mitten.
Jag har det bra här. Gymmade för 3:e, eller var det fjärde gången.
Har upptäckt att det är fasansfullt jobbigt att göra situps med fötterna
låsta på en situpsbänk med en 3kgs medicinboll bakom nacken och händerna
mot medicinbollen och armarna i bakom ryggen.
Lägger ner 40 minuter på stretch medans jag räknar tiden jag tänjt varje
muskel på kinesiska. Det är mycket ovanligt at träna på fritiden här.
Jag vet bara tre "biffar" på gymmet, och det är ett stort sådant.
Två av dem är anställda som instruktörer.
Hejhopps!
Första dagarna med klassen.
Vaknade nyss upp efter ett 36timmars läger med klassen.Låter härligt! Människor är inte så olika.
Tror att det kom 10 randoms som ville ta ett foto på mig och sig poserandes med peaceposen. Mycket som de tycker är roligt här skulle betraktas som lamt och omoget för svenska ögon. Jag har lite svårt att skratta åt taiwans skämt, inte bara för att jag inte kan kinesiska så bra än. Taiwans 16åringar i min klass och alla andra är pluggis-nykterist-antirökandes-superdisciplinerade. När jag pratar om Sverige låter det som rosengård i deras öron, så jag hoppar den biten med Svenskars fritidsvanor. Saker som raster, fritidsintressen och fester är väldigt exotiskt här.
Jag är i klass nummer tretton utav jagvetinte hur många(700 förstaklassare skulle vi visst vara). Vi är 41 i varje klass och en lärare verkar vara mer än väl för att instruera denna mängd. Alla sitter nämligen knäpptysta, gör som de blir tillsagda, och är aldrig till bekymmer för läraren. Allt på lägret var på kinesiska. Vi satt i flera timmar på pyttesmå ihopfällbara stolar och lyssnade på diverse högt positionerade lärare, rektorer, vaktmästare, tidigare elever som höll tal. Jag förstod ingenting. Andra dagen var det dessutom en kamp att inte somna, för vi sov bara 5 timmar i tält under natten. Det var väldigt hett. Det var så hett att flera valde att sova direkt på marken iställer för på madrass, efterssom det var svalare. Någon hade en handfläkt och tro mig. En handfläkt som fläktar bar och genomsvettig hud gör enorm skillnad. De som fläktade var väldigt uppskattade.
Under dagarna gick vi på led. Leden var perfekt rektangulära med killar på ena sidan och tjejer på andra. Indelade klassvis. Vi även satt i led och satte upp tälten i led. Lite militäranda var det nästan, men det var också meningen. De sa att det skulle vara mer avslappnat under den vanliga skolgången.
Svettig hud var för övrigt något som alla var vana vid. I klassrummet är det 6 fläktar av två olika modeller i taket. Detta plus AC gör temperaturen till behagliga 26 grader varmt. Något som jag numera börjar bli van vid. Nu sitter jag inomhus i svalkande 29 grader. I klassen så hade alla svettfläckar på skoluniformerna. Ingen brydde sig om det. Det är nämligen normalt. Inga problem alltså. På sätt och vis är det faktiskt skänt att ingen bryr sig om sitt utseende i skolan. Alla är svettiga, bär skolkostym och har svart tunnt hår. Tjejerna har antingen utsläppt hår eller hästsvans. En i klassen har lockat allt sitt håt utom luggen. Det gör henne till något av en utstickare. Killarna gillar att föna sitt hår. Det gör att det ser mer ut som Japanska och Taiwanesiska filmstjärnors hårsprejjade frisyrer.
Taiwaneser spenderar hela sina dagar i klassrummet. Från halv åtta till halv fem/ halv sex. Läser, sover(20 minuter, efter att sovasignalen gått i hela skolan) och äter i klassrummet. Skolmaten är bättre än i sverige.. men det är ju inte så konstigt, man får ju betala för den. Detta är iofs inga problem för mig som svensk. Allt i matväg är nämligen 4 ggr billigare här. en stor petflaska med CocaCola kostar 27 Taiwanska dollar. En taiwansk dollar är ungefär 0.24 kr. D.v.s. allt är 4 ggr billigare här. Utom mjölk, som är 4 ggr dyrare. om det finns PANT på flaskorna vet jag inte, men troligtvis skulle detta vara onödigt, efterssom taiwaneser källsorterar var minsta lilla sugrör. Att gymma kostar 50 TWD för 2 timmar . Det känns som om jag plötsligt har blivit väldigt rik här.
Rent dricksvattenn finns inte i någon kran i Taiwan. Man måste nämligen koka det först. Jag har nu vant mig vid att kallt vatten inte finns att tillgå, så länge som man inte har is att ha i, men is slösar man sällan bort på vatten, nej det har man i diverse söta drycker och taiwanesisk is. En väldigt annorlunda dryck jag har provat var " pearl milk tea" Det är ett väldigt sött te med socker,socker mjölk/mjölkpulver och socker. I detta te finns det små runda bollar som jag inte riktigt kan beskriva smaken på. Bollarna är antingen små som softairgunkulor eller som blåbär. Storleken på pärlorna avgör storleken på sugröret som man sticker igenom plastfoliehöljet som på alla drycker (inklusive de som nyss gjorts på plats) är fastklistrat på plastmuggens kant. man dricker sedan teet och får hela tiden en massa mjuka blå, gummiliknande kulor i munnen. Jag vet inte vad jag tycker om den här nya dieten än.
Jag vet inte om mitt sätt att beskriva Taiwan får det att låta som om jag på något sätt är missnöjd. Det är jag i alla fall inte alls. Det är fantastiskt här. Alla är annorlunda.. Mer utåtriktade, öppna och väldigt avslappnade. Allt är faktiskt annorlunda. Inte på ett dåligt sätt, bara annorlunda. Hoppas att ni har det bra i Sverige! / Gustaf
Tror att det kom 10 randoms som ville ta ett foto på mig och sig poserandes med peaceposen. Mycket som de tycker är roligt här skulle betraktas som lamt och omoget för svenska ögon. Jag har lite svårt att skratta åt taiwans skämt, inte bara för att jag inte kan kinesiska så bra än. Taiwans 16åringar i min klass och alla andra är pluggis-nykterist-antirökandes-superdisciplinerade. När jag pratar om Sverige låter det som rosengård i deras öron, så jag hoppar den biten med Svenskars fritidsvanor. Saker som raster, fritidsintressen och fester är väldigt exotiskt här.
Jag är i klass nummer tretton utav jagvetinte hur många(700 förstaklassare skulle vi visst vara). Vi är 41 i varje klass och en lärare verkar vara mer än väl för att instruera denna mängd. Alla sitter nämligen knäpptysta, gör som de blir tillsagda, och är aldrig till bekymmer för läraren. Allt på lägret var på kinesiska. Vi satt i flera timmar på pyttesmå ihopfällbara stolar och lyssnade på diverse högt positionerade lärare, rektorer, vaktmästare, tidigare elever som höll tal. Jag förstod ingenting. Andra dagen var det dessutom en kamp att inte somna, för vi sov bara 5 timmar i tält under natten. Det var väldigt hett. Det var så hett att flera valde att sova direkt på marken iställer för på madrass, efterssom det var svalare. Någon hade en handfläkt och tro mig. En handfläkt som fläktar bar och genomsvettig hud gör enorm skillnad. De som fläktade var väldigt uppskattade.
Under dagarna gick vi på led. Leden var perfekt rektangulära med killar på ena sidan och tjejer på andra. Indelade klassvis. Vi även satt i led och satte upp tälten i led. Lite militäranda var det nästan, men det var också meningen. De sa att det skulle vara mer avslappnat under den vanliga skolgången.
Svettig hud var för övrigt något som alla var vana vid. I klassrummet är det 6 fläktar av två olika modeller i taket. Detta plus AC gör temperaturen till behagliga 26 grader varmt. Något som jag numera börjar bli van vid. Nu sitter jag inomhus i svalkande 29 grader. I klassen så hade alla svettfläckar på skoluniformerna. Ingen brydde sig om det. Det är nämligen normalt. Inga problem alltså. På sätt och vis är det faktiskt skänt att ingen bryr sig om sitt utseende i skolan. Alla är svettiga, bär skolkostym och har svart tunnt hår. Tjejerna har antingen utsläppt hår eller hästsvans. En i klassen har lockat allt sitt håt utom luggen. Det gör henne till något av en utstickare. Killarna gillar att föna sitt hår. Det gör att det ser mer ut som Japanska och Taiwanesiska filmstjärnors hårsprejjade frisyrer.
Taiwaneser spenderar hela sina dagar i klassrummet. Från halv åtta till halv fem/ halv sex. Läser, sover(20 minuter, efter att sovasignalen gått i hela skolan) och äter i klassrummet. Skolmaten är bättre än i sverige.. men det är ju inte så konstigt, man får ju betala för den. Detta är iofs inga problem för mig som svensk. Allt i matväg är nämligen 4 ggr billigare här. en stor petflaska med CocaCola kostar 27 Taiwanska dollar. En taiwansk dollar är ungefär 0.24 kr. D.v.s. allt är 4 ggr billigare här. Utom mjölk, som är 4 ggr dyrare. om det finns PANT på flaskorna vet jag inte, men troligtvis skulle detta vara onödigt, efterssom taiwaneser källsorterar var minsta lilla sugrör. Att gymma kostar 50 TWD för 2 timmar . Det känns som om jag plötsligt har blivit väldigt rik här.
Rent dricksvattenn finns inte i någon kran i Taiwan. Man måste nämligen koka det först. Jag har nu vant mig vid att kallt vatten inte finns att tillgå, så länge som man inte har is att ha i, men is slösar man sällan bort på vatten, nej det har man i diverse söta drycker och taiwanesisk is. En väldigt annorlunda dryck jag har provat var " pearl milk tea" Det är ett väldigt sött te med socker,socker mjölk/mjölkpulver och socker. I detta te finns det små runda bollar som jag inte riktigt kan beskriva smaken på. Bollarna är antingen små som softairgunkulor eller som blåbär. Storleken på pärlorna avgör storleken på sugröret som man sticker igenom plastfoliehöljet som på alla drycker (inklusive de som nyss gjorts på plats) är fastklistrat på plastmuggens kant. man dricker sedan teet och får hela tiden en massa mjuka blå, gummiliknande kulor i munnen. Jag vet inte vad jag tycker om den här nya dieten än.
Jag vet inte om mitt sätt att beskriva Taiwan får det att låta som om jag på något sätt är missnöjd. Det är jag i alla fall inte alls. Det är fantastiskt här. Alla är annorlunda.. Mer utåtriktade, öppna och väldigt avslappnade. Allt är faktiskt annorlunda. Inte på ett dåligt sätt, bara annorlunda. Hoppas att ni har det bra i Sverige! / Gustaf
Anlänt till Taiwan!
Jahapp. Jag tänkte starta en blogg om min vistelse i Taiwan. Tänkte att det skulle
vara roligt att kunna berätta för er,
mina vänner där hema hur jag har det, samt att föreviga mina upplevelser,
även om det sistnämnda nog inte är
något jag kommer att orka med att göra.
Allt så här långt har fungerat lysande. Flyget fungerade utmärkt. Jag
kände mig inte ett dugg nervös tills det kom ett tiotal taiwaneser med
plakat med bilder på mig och välkomnade mig.
Det är massor med upplevelser som
jag har haft redan. Mestadels av dagarna spenderas trots det i en fotölj
tillsammans med kinesiskaövningar och mina
jättesnälla värdföräldrar i soffan bredvid mig, Tv-tittandes. Vivi, min
nya lillasyrra sitter vid ett bord
och pluggar dagarna i ända. Kinesiska, engelska och matte. Utom när hon är
i cram school (Extraskola) Hennes riktiga skola kommer att bistå henes
cramschool med ytterligare timmars undervisning när den sätter igång om en
vecka.
Värdfamiljen jag bor hos är jättesnäll. Jag kan inte mycket kinesiska, och
de kan inte mycket bättre engelska, så jag gör mitt BÄSTA för att lära mig
så att jag kan prata med dem. Vi äter ofta ute - Det är 4 ggr billigare än
i Sverige. Det mesta smakar fantastiskt, utom Stinky tofy (Cho DoFu?) Det
smakar ungefär som kobajs luktar, fast friterat. Allt äts självklart med
pinnar. Inklusive nudelsoppa(det är tydligen inte sedvänligt att äta
buljongen).
Tack vara teckenspråk kunde jag igår gymma på det lokala gymmet.
"Mami" följde mig dit, för att säkerställa att jag skulle hitta dit -Jag hade ju bara varit där en gång tidigare
Sedan väntade hon i ytterligare en och en halv timme på att jag skulle bli klar. Sen tog hon hem mig
och ingen gick vilse. Gymmet är en tvärgata bort.
Tack vare Engelska kunde jag prova på Wushu(kung fu) i dag. Upptäckten
att det inte hade så mycket med den jag hade hållit på med i
Sverige i nästan ett år
och att jag har uttalan namnet fel lika länge var lite rolig
(Vosso på svenska). Stilen de körde kallades
Jian chun(stavning?) och betyder något i stil med
"titta på våren". Den påminde lite om det jag tror att
Win chun är. Inga sparkar, bara slag. Slag som ingen boxare har i sitt arsenal.
Jag är lätt skeptisk till detta som både träningsform och självförsvar,
men jag kommer nog att återvända nästa vecka. Det är trevligt att träffa några
andra än värdfamiljen då och då. Om en och en annan även pratar engelska
kan det inte bli så mycket bättre.
Vi är inte ute mycket.
De flesta som vistas utomhus åker scooter.
Få har bilar. Scooterförarna tycker om att åka fort om varandra. De åker en till fyra
passagerare per scooter. Dock inte mer än en tvååring per vuxen, i alla fall inte så ofta. Jag vet
inte på vilken födelsedag som de får sig en hjälm på. Tydligen verkar majoriteten överleva,
för det finns gott om tonåringar med denna kanske onödiga huvudprydnad.
Scooterförarna är
väldigt bra på att tuta, köra om bilar på både vänster och höger sida,
samt att strunta de flesta regler jag känner till. Utom den att stanna för
rödljus, annars får man åka slalom i en våg av hundratals andra
scooterförare som exploderar fram ifrån sidan. Poliser kan även se räknas till moppeförare.
Deras kanske åker snabbare än 50, har gula västar och inte åker fler än en på mopen, men
annars är de likadana.
Det är väldigt varmt och inomhus är det 2 fläktar
på i varje rum (4 rum o kök) plus brusande AC:s.
Mätaren innomhus visar 27-32 grader(beroende på om AC:n är på och tiden på
dygnet). Utomhus vistas man inte dagtid. I alla fall inte utan ett paraply
och i så fall så är ärendet att äta, eller handla.
Handla gör man på marknaden. Om marknaden hade funnits i Sverige så hade
de tyvärr inte varat så länge. Visserligen hade den konkurrerat ut LIDL i
pris och Den lokala kött och vilthandlaren i fråga om färskhet, men
Livsmedelsverket skulle säkerligen inte låta något av stånden få licens.
Här ser man Ankhuvuden - med och utan tillhörande halsar. Allt i köttväg
som man kan få tag på i Sverige plus allt det där andra som man inte kan
få tag i. Kött styckas och görs till färs på plats på träborden i den
gassande 38gradiga solen. En av handlarna tuggar på något som han spottar
ut bitar av lite då och då. Fick reda på att det tydligen hade samma
funktion som snus, kom ifrån Thailand och att de flesta avskydde åsynen av
det. (de som spottar skräpar nämligen ner gatorna; något alldeles förfärligt)
Jag har inte sett en enda bit skräp på gatorna än så länge...
Allt så här långt har fungerat lysande. Flyget fungerade utmärkt. Jag
kände mig inte ett dugg nervös tills det kom ett tiotal taiwaneser med
plakat med bilder på mig och välkomnade mig.
Det är massor med upplevelser som
jag har haft redan. Mestadels av dagarna spenderas trots det i en fotölj
tillsammans med kinesiskaövningar, med mina
jättesnälla värdföräldrar i soffan bredvid mig, Tv-tittandes. Vivi, min
nya lillasyrra sitter vid ett bord
och pluggar dagarna i ända. Kinesiska, engelska och matte. Utom när hon är
i cram school (Extraskola) Hennes roktiga skola kommer att bistå henes
cramschool med ytterligare timmars undervisning när den sätter igång om en
vecka.
Värdfamiljen jag bor hos är jättesnäll. Jag kan inte mycket kinesiska, och
de kan inte mycket bättre engelska, så jag gör mitt BÄSTA för att lära mig
så att jag kan prata med dem. Vi äter ofta ute - Det är 4 ggr billigare än
i Sverige. Det mesta smakar fantastiskt, utom Stinky tofy (Tou DoFu) Det
smakar ungefär som kobajs luktar, fast friterat. Allt äts självklart med
pinnar. Inklusive nudelsoppa(det är tydligen inte sedvänligt att äta
buljongen).
Tack vara teckenspråk kunde jag idag dag gymmade jag på det lokala gymmet.
"Mami" följde mig dit, fast än jag varit förbi och tittat där en gång
tidigare.Tack vare Engelska kommer jag att kolla på när några kör "chinese
kungfu" i dag. Vi är inte ute mycket.
De flesta som vistas utomhus åker scooter.
Få har bilar. Scootrarna åker som idioter och kan ha upp till 4
passagerare varav 2 ibland är under 2 år och utan hjälm. Scooterförarna är
väldigt bra på att tuta, köra om bilar på både vänster och höger sida,
samt att strunta de flesta regler jag känner till. Utom den att stanna för
rödljus, annars får man åka slalom i en våg av hundratals andra
scooterförare från sidan. Poliser kan även se räknas till moppeförare.
Deras kanske åker snabbare än 50, och inte åker fler än en pår mopen, men
annars är de likadana.
Det är väldigt varmt och inomhus är det 2 fläktar
på i varje rum (4 rum o kök) plus brusande AC:s.
Mätaren innomhus visar 27-32 grader(beroende på om AC:n är på och tiden på
dygnet). Utomhus vistas man inte dagtid. I alla fall inte utan ett paraply
och i så fall så är ärendet att äta, eller handla.
Handla gör man på marknaden. Om marknaden hade funnits i Sverige så hade
de tyvärr inte varat så länge. Visserligen hade den konkurrerat ut LIDL i
pris och Den lokala kött och vilthandlaren i fråga om färskhet, men
Livsmedelsverket skulle säkerligen inte låta något av stånden få licens.
Här ser man Ankhuvuden - med och utan tillhörande halsar. Allt i köttväg
som man kan få tag på i Sverige plus allt det där andra som man inte kan
få tag i. Kött styckas och görs till färs på plats på träborden i den
gassande 38gradiga solen. En av handlarna tuggar på något som han spottar
ut bitar av lite då och då. Fick reda på att det tydligen hade samma
funktion som snus, kom ifrån Thailand och att de flesta avskydde åsynen av
det. (de som spottar skräpar nämligen ner gatorna; något alldeles förfärligt)
Taiwaneser slänger minsann inte något på gatorna inte!
