Banantidningen.
Efter att ha följt aftonbladets artiklar sedan valet kan jag inte säga annat än att jag är trött på korkade reportrar som förvränger vartenda ord som SD uttalar trots att gemene man redan fattar att deras budskap inte är annat än romantisk smörja utan verklighetsförankring. På det här sättet får Partiet bara fler sympatisörer, och är det konstigt?
SD:s val att lämna kyrkan var faktiskt inget annat än ett perfekt korrekt PR drag. I alla fall blev det det efter att två av aftonbladets mest pålästa stolpskott yttrade sig med sina som vanligt partiska odör. Följden? SD-sympatisörer skiter i vad de skriver, de som redan är emot SD blir glada av att läsa det de vill läsa. Källkritiska ickesympatisörer med IQ högre än hundbajs överväger skribentens ställningstagande. Jag ger mig fan på att någon som ser någolunda sammanhang i den politik SD står för som också har IQ hundbajs+ bestömmer sig för att bli en sympatisör, eller i alla fall ett steg närmare. Voila! Det ursprungliga idén om att konvertera det svenska folket till att förkasta något som majoriteten redan verkar göra lyckades...inte.
Är aftonbladets reportrar SD sympatisörer, eller bara lika låsta som offren för deras satyrism,fast i att kritisera
vartenda uttalande av partiet, även om verket uppenbart är förutbestämt att få raka motsatsen till det från början uttänkta ändamålet.
I statsministerns uttalande efter incidenten i kyrkan som aftonbladet ironiskt nog valde att citera nämnde han:
"– Det här är vår dag i alliansregeringen att presentera vår politik. Jag gav mig inte in i politiken för att recensera andra partier och medverka till att ge dem ökat utrymme."
Den andra meningen för mig är direkt anknyten till Tidningen och med "partier" tror jag att han menar SD.
Jag är inte SD sympatisör. Men någonstans innom mig så finns det en liten djävul. En djävul som faktiskt vill ha tidningar som presenterar nyheter opartiskt och professionellt.
SD:s val att lämna kyrkan var faktiskt inget annat än ett perfekt korrekt PR drag. I alla fall blev det det efter att två av aftonbladets mest pålästa stolpskott yttrade sig med sina som vanligt partiska odör. Följden? SD-sympatisörer skiter i vad de skriver, de som redan är emot SD blir glada av att läsa det de vill läsa. Källkritiska ickesympatisörer med IQ högre än hundbajs överväger skribentens ställningstagande. Jag ger mig fan på att någon som ser någolunda sammanhang i den politik SD står för som också har IQ hundbajs+ bestömmer sig för att bli en sympatisör, eller i alla fall ett steg närmare. Voila! Det ursprungliga idén om att konvertera det svenska folket till att förkasta något som majoriteten redan verkar göra lyckades...inte.
Är aftonbladets reportrar SD sympatisörer, eller bara lika låsta som offren för deras satyrism,fast i att kritisera
vartenda uttalande av partiet, även om verket uppenbart är förutbestämt att få raka motsatsen till det från början uttänkta ändamålet.
I statsministerns uttalande efter incidenten i kyrkan som aftonbladet ironiskt nog valde att citera nämnde han:
"– Det här är vår dag i alliansregeringen att presentera vår politik. Jag gav mig inte in i politiken för att recensera andra partier och medverka till att ge dem ökat utrymme."
Den andra meningen för mig är direkt anknyten till Tidningen och med "partier" tror jag att han menar SD.
Jag är inte SD sympatisör. Men någonstans innom mig så finns det en liten djävul. En djävul som faktiskt vill ha tidningar som presenterar nyheter opartiskt och professionellt.
Kommentarer
Trackback
