Kort och gott om min tidigare realtidsförbrukning.
Andra boken utläst den här veckan, 27 vänförfrågningar som ligger och väntar på att besvaras så att personerna i i fråga som söker att bli vän med mig kan spamma mig med Give Hearts och annat som ingen vettig människa orkar lägga ned någon möda på. Är i och för sig inte så mycket värre än att spendera en timme varje dag för att konstatera att 40 har ätit semlor, några har skiljt sig med varandra och att halva Enskilda håller på att dö inför nästa Matteprov.
I dag åt jag lunch i tre timmar. Värdfarsan tog med mig. Fantastisk upplevelse! Precis som i gårkväll, fast med andra rätter och Kareoke. Ett tiotal personer samlas kring ett enormt runt bord med en enorm rund skiva som går att rotera. På denna skiva ställs rätterna en efter en och sedan roteras det hela runt. Varje person har en tallrik, stor som ett tefat, en kopp för soppa, en porslinsbit som man kan lägga Kinapinnarna och skeden emot. Inte för att skydda den enrma duken som täcker hela bordet och som matchar duken på roterskivan, snarare för att inte smutsa ner bestiken, som man för övrigt kan använda för att ta valfri rätt utan att bekymras av bacillskräck. En detalj som är lustig när fruktan för sjukdomar är så stor att de flesta som är smittade bär omkring på munskydd. Fantastisk stämmning råder. Öl, whiskey, te, vatten och juice dricks ur små glas någor större än shotglas. Det hindrade inte mig ifrån att hälla i mig 2 liter juice och 4 andra att dela på 3 whiskeyflaskor. Jonnie Walker är poppis, precis som Taiwan beer. Har sett andra märken, men inte på bordet. Stämningen var fantastisk, även om jag knappt förstod någoting. De föredrar att prata Tawanesiska. De flesta är tvåspråkiga, tyvär så lär jag mig inte taiwanesiska, men jag kan i alla falla säga "tack" och "jag gillar dig". Börjar just kännas att det håller om mina värdföräldrar läg mig Taiwanesiska via Kinesiska.
Saker väcker inte uppmärksamhet längre, om det är mitt sinne som blivit avtrubbat av att ständigt konfrontera annorlunda saker eller om det är för att jag har vant mig vid att Taiwan ar Taiwan vet jag inte.
I dag åt jag lunch i tre timmar. Värdfarsan tog med mig. Fantastisk upplevelse! Precis som i gårkväll, fast med andra rätter och Kareoke. Ett tiotal personer samlas kring ett enormt runt bord med en enorm rund skiva som går att rotera. På denna skiva ställs rätterna en efter en och sedan roteras det hela runt. Varje person har en tallrik, stor som ett tefat, en kopp för soppa, en porslinsbit som man kan lägga Kinapinnarna och skeden emot. Inte för att skydda den enrma duken som täcker hela bordet och som matchar duken på roterskivan, snarare för att inte smutsa ner bestiken, som man för övrigt kan använda för att ta valfri rätt utan att bekymras av bacillskräck. En detalj som är lustig när fruktan för sjukdomar är så stor att de flesta som är smittade bär omkring på munskydd. Fantastisk stämmning råder. Öl, whiskey, te, vatten och juice dricks ur små glas någor större än shotglas. Det hindrade inte mig ifrån att hälla i mig 2 liter juice och 4 andra att dela på 3 whiskeyflaskor. Jonnie Walker är poppis, precis som Taiwan beer. Har sett andra märken, men inte på bordet. Stämningen var fantastisk, även om jag knappt förstod någoting. De föredrar att prata Tawanesiska. De flesta är tvåspråkiga, tyvär så lär jag mig inte taiwanesiska, men jag kan i alla falla säga "tack" och "jag gillar dig". Börjar just kännas att det håller om mina värdföräldrar läg mig Taiwanesiska via Kinesiska.
Saker väcker inte uppmärksamhet längre, om det är mitt sinne som blivit avtrubbat av att ständigt konfrontera annorlunda saker eller om det är för att jag har vant mig vid att Taiwan ar Taiwan vet jag inte.
