madeintaiwan

Hej!

for narvarande anvander jag en stationar dator pa skolan. Jag hoppas att ni forstar vad jag skriver utan vara kara svenska a a o.

Jag fick ett paket harom dagen. Ni ska veta att jag blev forvanad nar jag laste knackebrod och kaviar pa innehallsforteckningen. Nar jag oppnade kartongen kunde jag inte halla mig for skratt. Dels for att det var ifran min familj, dels for att det var svenskt och dels for att det bara var sa typiskt stereotypiskt for Sverige. Jag borjar forsta mer och mer vad som ar speciellt med Sverige. Man marker inte hur speciellt det ar nar man ar dar, men nar man ar borta sa ser man verkligen skillnaderna och kan med latthet saga att sverige nog allt ar svenskt. Som kontring till SD tycker jag att en invandrare i sverige ar en Svensk invandrare och inte en tysk invandrare. Det gor skillnad.

Familjen har provat macka med kaviar, i alla fall sa sa de att de hade gjort det foljt med kommentaren; "hen hao ci", mycket gott. De tackar sa mycket for att de fatt smaka pa lite svensk kultur. Jag tackar mer. Kaviar gor faktiskt underverk pa mackorna. Anvands sparsamt. Jag har dock inte sett dem ata denna svenska delikatess, sa chansen finns nog att de bangade, fast med stoltheten i behall.

Varat schema har ater blivit andrat och ser nu ut sahar:

Kinesiska*   Bibliotek  Bibliotek  min klass  Musik      8:10-9:00
Idrott          Bibliotek   bibliotek  min klass  Musik     9:10-10:00
Kinesiska     Kinesiska  Kinesiska Kinesiska  Bibliotek 10:10-11:00
Kinesiska     Kinesiska  Kinesiska Kinesiska  Bibliotek 11:10-12:00**
Yoga            Bibliotek     Idrott     Bibliotek   Konst    13:10-14:00
simma         Bibliotek    Idrott    Bibliotek    Konst    14:10-15:00***
simma         Bibliotek   Trumbon  Bibliotek   Idrott   15:15-16:05
simma         Bibliotek    Trumbon Bibliotek   Idrott    16:15-17:05
Kung Fu+
Klubb
Efter
Skolan                                     -21:00

*Kinesisk kalligrafi med annan larare an James
**Lunch en timme, en halvtimme obligatorisk tupplur, savida man inte gaar till sin klubb och ovar t.ex. trumbon, eller att snurra pa gevar och marshera.
*** 5 minuter langre rast for att stada klassrumen en gang till.
- Man ska infinna sig i skolan innan 7:30 for att stada klassrummet samt gora ett oforberett prov i antingen matte, engelska, kinesiska, biologi, etc.

Varje rast/ lektion avloser varandra med en melodisk signal som paminner om ett 15 ar gammalt datorspel korsat med en speldosa. Samma lugna trudelutt vare gang utom nar skolan slutar for dagen(och borjar for natten).

I gar spelade jag pingpong med Vardfarsan. Han van, som vanligt. Jag lyckades fa en boll att skruva sig motsols nagot sa fantastiskt att det forutom att den skruvade sig i luften fick en valdig andring i riktning nar den nade bordet. Den poangen som vi inte ens raknade eftersom vi bara spelade pa var den dagens ljuspunkt. Dagen hade spenerats med 6 timmars sjalvstudier i kinesiska och 2 lararledda timmar. Det ar inte sa hemskt som man tror. Det finns nagra som studerar sammtidigt i biblioteket, 3:or. En ar en dag aldre an mig. Det ar inte ensamt att vara i biblan.

I onsdags var det manfestival. Det betyder att man slipper skolan och att alla grillar Taiwanesisk BBQ. Man firar mangudinnan och att manen ar som storst och klarast den dagen. Jag lamnade skolan tidigt pa tisdagen for att aka till Dansuei for att ha BBQ. Den ganska langa bussresan var aldrig tyst, for det var karoke med 4 mikrofoner igang hela tiden. Nar vi kom fram till Mjolkfarmen pa Dansuei sa fck vi bl.a. prova pa surmjolk och lokal glass. Senare grillade vi. Det var annorlunda, men helt okej, precis som Taiwaneesiskt bira. Under kvallen var det annu mer Karoke och en del dans pa scen. Dagen efter spenderades pa annu en BBQ med bandet. Man grillar Tofu, taiwanesisk hotdog, bacon som inte ar rokt, flask och tunna biffskivor som man lagger pa toasts, snackor, taiwanesiska kottbullar, risgrynskorvar, taiwanesisk risblodpudding och en massa annat. Allt har saklart en glace pa sig med stark asiatisk influens.

Har borjat spinga mer och mer. Det hemliga malet ar att vara snabbare och starkare an skolans sportfanar. De varsta ar 200metersloparna. Sportfanarna ar de enda pa skolan som har muskler, men undantag for enstaka fall, bl.a. 2 utbyteskillar. Har kommit pa att man latt kan kombinera ett loppass med styrkepass och att det ar jobbigt som fan for min konds som inte precis ar pa topp. Ryggen kranglar inte lika ofta, bra.

Kommer inte pa nagot mer att skriva om. Allt borjar bli vanligt och det som ar vanligt tanker man inte pa. Kinesiskan blir battre och battre. Jag ar nog innerst inne lite tavlingslysten mot klasskompisen som lar sig kinesiska hur fort som hellst. Onskar att det gick att skylla pa att det ar for att hon har en vardfamilj som kan prata engelska. Det gor sa mycket det dar lilla pa engelska. Men jag ar nog arligt talat ingen talang for att lara sprak.

Har det fantastiskt i Taiwan och har nastan ingen hemlangtan. Den lilla hemlangtan jag har ar ifran Musiklektionen nar vi sag pa "Sa som i himmelen".
Var larare vill att vi ska dela med oss av varan kultur. Jag har inte sett filmen forut... men fy fan vad  den ar svensk! Jag fick bl.a. forklara att det ar onormalt for en vuxen svensk att inte kunna cykla , vad det ar for arstid och att det inte alls ar vanligt att svenska man slar sina hustrur.\

Hopp tjohejs!

I dag slog jag personligt rekord under vatten. Hela femtiometerslängden med start i vatten.
Läraren blev inspirerad av detta och försökte nå samma mål. Med sina 30 meter är han den näst bästa undervattensdykaren jag har stött på med en viss Håkan Fälting i ovanför sig.
Dykning är väl i släkten. Googla Per-Edvin Fälting. Medans yngre frågar mig om mitt efternamn stavas med e eller ä så reagerar ofta fyrtiotalister och neråt med frasen: Aah släkt med dykarbasen.

I går var jag på konsert. Det var... annorlunda. Fränt. Hörde dem bl.a.spela Starwarstruddelutten med exakt samma toner och instrument som på filmen, och jag har sett filmen flera gånger.
Efter att ha tagit MRT hem så somnade jag, ännu en dag alltför sent. Blä på tidsbristen. Till min glädje så går kinesiskapluggandet bättre. Jag får skolka ifrån 9 kulturlektioner i veckan för att istället vara i biblan och studera för mig själv Där finns det för övrigt bibliotikarier och engelskalärare som har biblioteket som lärarrum, alla erbjuder sig att hjälpa mig, vilket gör biblan till ett så bra vattenhål att bättre nog inte finns, såvida man inte är millionär. Passar mig utmärkt så länge som jag brinner för att lära mig. Och när lågan tryter, så kan jag alltid gå tillbaka och rita mandalas och vad fan de nu håller på med för "identitetsfördjupande övningar".

Hade min första lektion i min Kinesiskalärares(numera även Shifus) Kung Fu stil. Det var intressant. Efter det tränade jag på trumbon. Lämnade skolan tidigare än många; 20:30.

Jag tror att allt kommer att flyta på bättre så snart jag och läraren har våra rutiner klara så att jag inte behöver vara stressad över kinesiskan.

I morrn har jag Test i kinesiska. Det är annorlunda än i Sverige när målet är 90%+ att komma ihåg just på glosdagen. Här är det 100% som är målet, och de ska sitta i minnet för evigt. Testet är till för att kunna rätta till de procent som är under 100. Betyg spelar ingen roll. Det är vad jag lär mig som gör det. Tycker att allt borde vara såhär, men det skulle nog inte funka p.g.a. brist på intresse att lära sig samt brist på konkurrenskraftiga bevis.

Sjohejs!

Flummlektionerna hemkunskap, konst och konst har till viss del bytts ut till "culture"
För gemene svensken är kultur något tråkigt som har med museum att göra.
Gemene svensken fattar inte hela begreppet. Kultur kan vara rammstein, robert gustavsson och nästan allt annat om man så vill.
För dagen var kulturlektionen på 4 timmar lika med chilla med 3 lärare på ett golv, rita lite, dricka lite non-alcohol drinkar som biträdande rektorn bjussade på, hon var för övrigt med och chillade under de fyra timmarna. Wow! Man skulle vara lärare i Taiwan.

Min kinesiskalärare har 2 lektioner med oss varje dag utom fredag, efter det chillar han och spelar pingpong med de andra chillandes lärarna. Tror att jag har hittat drömjobbet för framtiden. Min kinesiskalärare har en mustasch som påminner om en gammal kungfumästares på film, fast kortare. Han går antingen omkring i traditionella kinesiska kläder à la pre-västeninfluens, alternativt pingpongutstyrsel, eller Kungfubrallor med någon passande tröja.
Visade sig för övrigt att han är lärare i kalligrafi, kinesiska, kapten i millitären och 8 års erfarenhet av kinesisk kung fu. Coolingen på 32 år har alltid ett lagom oalvarligt smil på läpparna och något kul att lära ut som inte har det minsta med kinesiska att göra. Vi kallar det kultur. Vi har bl.a. haft lektion i att äta pommelo, göra skalet till en hatt, ta foto på alla bärandes sina hattar, lära sig hur en kinesisk kulram ungerar, prova på 1000 år gammal kinesisk rubiks kub samt lärt oss ett och ett annat kinesiskt skämt. Gissa om jag helgillar min lärare!
I går spöade han en annan lärare i pingpong. Det resulterade i att den andre läraren bjöd alla andra på kvällsmat. Det gjorde gör övrigt inte så mycket, mat kostar ju vad det kostar här i Taiwan.

Den dyraste drycken drack jag i dag p.g.a. trötthet. Det var en kaffe latte med socker - de dricker ju inte svart här.
Den halvlitern med fräscha iskalla latten men is kostade motsvarande nästan 10 svenska riksdaler! Kors i taket må jag säga! Ska lägga mig nu för att slippa dessa skyhöga kaffeavifter i fortsättningen.

Nyheterna här skiljer sig minsann en del ifrån Sveriges. Trots den drygt dubble befolkningen verkar tv-bokagen ha nyhetstorka. I alla fall enligt svenska mått.
Här sker dock en del hemska saker... Som maträtter som säljs till överpris a 3-4 kr
och gangsters som slänger skräp på gatan och sedan flyr i en getawaybilar.

I Lördags cyklade jag ifrån taipei city väster(ifrån IKEA) till taipey county, öst. Det var Jackies idé. Jag cyklade runt med honom och tre av hans kompisar. Det finns en jättelång och fin cykelväg längs med Taipeis nationalflod. Sen finns det mindre fina, trefiliga vägar med bilar också, men cyklar duger faktiskt ungefär lika bra här som mopeder. Efter nio timmars intensiv cykling noterade jag att jag nog kanske var lite röd. Min solbruna hy hade visst försvunnit, men den kommer nu tillbaka med raketfart. Kontrasterna vid t-shirtlinjen var skrattretande. Lyckligtvis blev de fotade.

Senare den kvällen var jag på bio med utbytesstudenterna, iaf de flesta som bode i Taipei, med undantag alla på min skola. Det var Pedro Henriques idé. Han är ifrån Brasilien. Det är för övrigt nästan hälften av alla utbytesstudenter. Syd att jag inte kan portugisiska.. de pratar portugisiska hela tiden. Träffade en taiwansk tjej som hade varit utbytesstudent i Tyskland. Hon visste lite om sverige, eftersom det hade varit en svensk utbytesstudent i hennes distrikt. Den utbytesstudenten visade sig vara Edvin. Världen är bra liten ibland.

Dagen efter gick jag upp vanlig tid, sissådär tio över sex.
Hela dagen bestod av ett mer och mindre intressant rotarymöte. Det intressanta var att jag fick träffa alla inbounds innam mitt distrikt, 3490. Det mindre intressanta var timmarna av tal på kinesiska som ingen av oss förstod.

Äntligen har skolan börjat igen. Vet inte vad jag tycker mest om. Skolan eller inte skolan. Jag tror inte skolan, för när jag har skola så känns det som om jag inte hinner med något på fritiden. 9 timar skola, 1 timme transport. 6 timmar kvar.
Inkludera mat, få upp på morgonen så blir det cirkus 4-5 timmar. På dessa vill jag: Plugga kinesiska allihopa för att bli bättre, gymma 2 timmar varannan dag med 40 minuter stretch, springa varannan dag, Win chun på måndagar, Gå på karate/vaddetnuär som jag har sett annons för men inte kommit till varje dag, hitta på fräna saker med klasskamrater, vara med utbytesstudenterna, spela pingpong med papi, spela pingpong med kinesiskaläraren, lära mig laga kinesisk mat, facebook med sverige, emaila och blogga, samt träna trumbon.

Ni hörde rätt!
Jag spelar trumbon nu. Jag har spelat 2 ggr med hjälp av orkesterns ledare, en jätterevlig tjej, kompis till Jackie. Nu, fjärde gången provade jag ensam och lyckades blåsa björnen sover. Imponerade av min samma utveckling fick jag beröm, men det får man för vad som hellst här bara det inte verkar för lätt för allmänheten. Miljön i bandet är trevlig. Precis som i min klass. Ingen behandlar mig alltför speciellt. Det känns som om jag börjar få flera vänner. De andra har inte lika lätt att lugna ner skarorna, alltid på cirka 10 pers på rasterna som vill umgås.
Vet inte hur många klasser jag har presenterat mig för. Jag börjar bli ganska bra på det. Med rätt ton och höjd kan man med enkelhet få stående ovationer. Med mindre entusiasm, knappt någon reaktion. Jag är den enda som inte viskar sitt namn, sen kanske jag tar i och bjuder lite extra på mig själv, men det skulle jag gröra i Sverige med.

Mitt nya schema är kort sagt "chill". Jag har istållet för ordinarie lektioner, 8 lektioner i konst, 7 i musik, 4 gympalektioner, 2 kinesiskalektioner alla dagar utom fredag, 2ggr hemkunskap, en privatlektion i kinesiska med min home teacher samt 6 vanliga lektioner som jag kan spendara med min klass. De kommer jag plugga kinesiska på.

Min kinesiskalärare är för övrigt fantastisk. Den hör helgen vill han ta med klassen till Hualien, en stad halvvägs nerför Taiwan för att äta Pomelos, som tydligen bara går att äta/skörda under två veckor. I morgon kommer han och jag att spela pingpong efter skolan. Min skoldag i morgon ser ut: Klassen,2 lektioner, kinesiska, 2 lektioner,lunch, 1 timme varav halva spenderas på trumbon gympa, 2 lektioner, chilla med trumbon, 2 lektioner, --Efter Skolan-- Pingpong med kinesiskaläraren, obestämd tid, Chilla trumbon, till och med 21:00.

Jag önskar 6 timmar till på dygnet tack!

Pingpongade med Papi i dag. Han spöade mig som förra gången, men inte lika mycket. Missade kvällsmat på fransk resturang med Utbytesgänget p.g.a. ingen facebook i går. Ingen gym blev det heller, det är så ont om tid! Jag sprang i alla fall ett tag på det enda stället som finns att springa på, 200metersbanan på Xiao xue, , låg-, mellanstadiet. Efter att vunnit loppet som aldrig ägt rum mot alla Taiwaneser som var där och tränade på kvällen gick jag hem, duschade och nu skriver jag.

Varje bussresa är en ny bekantskap. Om man åker ensam så lämnar man inte bussen ensam. I går träffade jag en Singaporare som pratade perfekt engelska, med brittisk accent, som för övrigt ska spela på konserten som hela skolan ska på nästa vecka. Han Hette Sergei och han pratade även Kinesiska, Franska, Taiwanesiska, och kanske även tyska. I dag träffade jag mr Farfar, Mr pappa och mr. 7-årig Hello, Ni hao! Efter att båda med hjälp av helkass kinesiska och rostig, nästan lika kass engelska bett om ursäkt för våra dåliga språkkunskaper lärde Farfarn mig en fras på kinesiska. Den unge killen gillade att säga hej på engelska och kinesiska. Han kunde även räkna till tio på det förstnämnda språket. Han var mycket stolt över det.

Hörde att chansen för hemlängtan minskar kraftigt om man är upptagen med saker. Det känns inte som om hemlängtan är så altuell just nu, om man säger så.

Kram ifrån Taiwan!