madeintaiwan

Ensam försenad och ensam med fel skoluniform. Stunden innan man förklarar sig blir inte mindre awesome oavsett hur bra förklaringen är. Skola 7:30 till 16:55. En timme för lunch. = 35 minuter kö, 10 minuter äta, 5 minuter kö till disk, diska, 10 minuter titta på när alla sover. Första Skoldagen avklarad. Svenskar ligger 2 år efter genomsnittstaiwanesen inom alla ämnen utom engelska. Vet inte om det är bra eller dåligt. Bra ifall man gillar fritid. Dåligt om man vill bli framgångsrik och effektiv och vem vill egentligen inte det?

Fick exakt 16 böcker med tillhörande övningsböcker och några fristående block. De var alla för det här året. Svenska skolan är klart ett misslyckande mot den taiwanesiska. 8 lektoiner. Fattade inte ett dugg. Satt istället och tragglade det taiwanesiska alfabetet bopomofo på 36 stavelser +tecken. efter taiwans motsvarande gymnasium ska man ha lärt sig 7000 engelskaord, en jävla massa saker pluss att man ska kunna simma 25 meter. Fick reda på att det inte var alla som kunde det. Extremt få är överviktiga.
Extremt få är vältränade. De som är överviktiga är överviktiga överallt och inte bara på magen.

I morr blire gå upp 6:20. Gnatt allihopa!

Jag är inte sugen på att ringa  mina föräldrar,
för då är jag rätt säker på att
hemlängtan skulle växa, ögonen skulle bli sådär
oförhinderligt blöta och den där klumpen av att
sakna någon som man tycker så fantastiskt mycket om sätta sig
någonstans mellan halsgropen och... halsgropen
Jag vill inte att det ska bli jobbigt att leva i nuet. Inte här.

Dagarna går och kommer. I morgon börjar första skoldagen.
Jag har redan varit på ett litet läger med klassen.

Ungefär halva klassen tycker att jag är något alldeles helt fantastiskt
andra halvan, varav mestadelen är tjejer tycker att det räcker med att
ge mig en flyktig blick för att sedan rodna. Engelska är pinsamt att använda,
- man kan ju göra bort sig om man söger eller uttalar fel.
Uttalar fel gör däremot mindre än att säga fel, för de pratar väldigt lite
på undervisningen. Men efter att hära en mening två ggr brukar det gå att gissa sig
till vad det betyde. Ibland förstår man till och med utan att gissa eller fråga vad de sa.

Jag har 2 sklasskamrater om är extra trevliga att va med.
Den ena är Max. De tycker att
Max är ett roligt namn här, så han grumlar lite över sina föräldrars val
av internationellt namn. Han är trevlig och nyfiken. Ett tag var jag orolig för
att han var lite väl närgången, men efter ett tydliggörande av att jag
absolut inte är homo så tydliggjorde han att sådana
bögskämt var hans specialitet. Homosexuella verkar för övrigt
vara något som man tycker är väldigt roligt här.
Max engelska är ungefär som Josefins. Det är väldigt mycket äver average här
må jag säga! Han är ganska lätt att känna igen på sina polisonger,
glasögon och grå hårstrån. Några får visst grå hårstrån väldigt tidigt.
Inte för att det är svårt att se skillnad på vanliga taiwaneser. Men en
Svensk med Blåa slingor känner man väl lättare igen än en utan?
Max är väldigt intresserad av allt som rör Sverige, mig vad olika saker
heter på engelska.

Den enda som har en engelska som överträffar Maxs är Jinnie.
Det är iofs inte så konstigt, hon har bott i USA i två år.
Därav är hon även ett år äldre än genomsnittet och en närmare
förståelse av det sätt jag är van vid att leva. Att snacka engelska med
Jinnie är en lättnad. Hon är den enda med perfekt flytande engelska som
jag har stött på än så länge. Det är bara att snacka på helt enkelt. Hon
var dessutom så snäll att hon översatte lite gran ibland.

För övrigt,
så finns det en tjej vars namn jag inte kan. Varken det "engelska" d.v.s.
överamerikanska namnet à 60-tal eller kinesiska. Hon föredrog att bli
kallad GAGA, som superstjärnan. GAGA har på något sett fått någon
positon som "klassledare/representatör/jagvetefan". Med engelska som
nära på matchar min tidigarenämnda äldsta lillasyrras berättade hon
att hon kunde lära mig engelska. Troligen att hon ville det med.

På facebook haglar det in förfrågningar ifrån skolkamrater som jag inte
än har träffat som alla kommer ihåg mig, jätten utan svart hår,
även fast ingen har nämnt mig vid det namnet. Varje gång måste jag
beklaga att jag varken kommer ihåg deras kinesiska namn eller
utseende. Två tycker att jag ska gå med i skolans band. Man måste
nämligen gå med i minst en klubb. Det finns jättemånga.
Funderar på att ta upp pianospelandet litet och kanske se hur långt min
röst räcker. En kille som heter maomao= kattkatt, (Med tillhörande
efternamn som jag inte kan hetta han catepillar, vilket nog inte stämmer
så bra) frågade om jag ville hänga med och prova på surfing. Det vill jag
någon gång.

Här hemma har jag skickat ett epost till en högt positionerad fäktare som
förhoppningsvis kan langa en adress till en närliggande klubb.

Det går bättre och bättre att kommunicera med mami o papi. Dels för
att vi känner varandra bättre och har blivit bättre på kroppsspråk och
dels för de nyckelord som de har lärt mig.
När vi inte förstår varandra så skiter vi ofta i det om det inte
var något viktigare. Då kan man alltid rita. Mei zi. Betyder nevermind/
det var inget.
Det används flitigt.

I går spelade jag pingis med papi. Bland pingisborden höll alla kinesgrepp.
Jag var ensam om att hålla som "en vanlig svensk" och till råga på
det kunde jag knappt serva. Mot timmens slut så gick det mycket bättre.
Jag och chich-chiang var ganska jämnbra/jämndåliga och jag fick in en
smash till och ifrån.

I morrn börjar skolan. Ska lägga mig snart. Det tar ett tag att somna
den ovanligt hårda sängen som jag har. Men inte lika mycket som i början.
Jag börjar väl bli van vid den föressten.

Visste ni att allt bröd i taiwan är sött? Gud vad jag saknar ett svenska bröd
med smör. Allt här är sött sött sött. Och vitt. Och fluffigt som jag vet inte vad.
Man kan lätt knöggla ihop ett bröd till en liten tärning för att sedan se
den svälla ut och bli vanligt igen. Bröd äts i övrigt utan pålägg. Till det
Kallt kaffe med mjölk och en massa socker. Jag har lyckats bli av med sockret.
Ibland med mjölken med. Det är okej tycker de. Mami kör utan socker
också efterssom hon vill vara lite nyttig.

Jag har ätit hemmlagade mål i huset på 10 dagar. Ett hemmlagat
mål tar ungefär 30 minuter att tillaga, smakar helt annorlunda från
något jag tidigare har smakat, mestadels fantastiskt gott, består inte av
en enda grönsak som ni har där hemma och består av 4-5 rätter, ris och
En buljongsoppa/soppa av något slag. Matfaten ligger på ett stort runt minibord
på bordet som är roterbart. Väldigt smidigt att skicka faten med andra ord,
-bara att snurra på jättefatet i mitten.

Jag har det bra här. Gymmade för 3:e, eller var det fjärde gången.
Har upptäckt att det är fasansfullt jobbigt att göra situps med fötterna
låsta på en situpsbänk med en 3kgs medicinboll bakom nacken och händerna
mot medicinbollen och armarna i bakom ryggen.
Lägger ner 40 minuter på stretch medans jag räknar tiden jag tänjt varje
muskel på kinesiska. Det är mycket ovanligt at träna på fritiden här.
Jag vet bara tre "biffar" på gymmet, och det är ett stort sådant.
Två av dem är anställda som instruktörer.

Hejhopps!

Vaknade nyss upp efter ett 36timmars läger med klassen.Låter härligt! Människor är inte så olika.

Tror att det kom 10 randoms som ville ta ett foto på mig och sig poserandes med peaceposen. Mycket som de tycker är roligt här skulle betraktas som lamt och omoget för svenska ögon. Jag har lite svårt att skratta åt taiwans skämt, inte bara för att jag inte kan kinesiska så bra än. Taiwans 16åringar i min klass och alla andra är pluggis-nykterist-antirökandes-superdisciplinerade. När jag pratar om Sverige låter det som rosengård i deras öron, så jag hoppar den biten med Svenskars fritidsvanor. Saker som raster, fritidsintressen och fester är väldigt exotiskt här.

Jag är i klass nummer tretton utav jagvetinte hur många(700 förstaklassare skulle vi visst vara). Vi är 41 i varje klass och en lärare verkar vara mer än väl för att instruera denna mängd. Alla sitter nämligen knäpptysta, gör som de blir tillsagda, och är aldrig till bekymmer för läraren. Allt på lägret var på kinesiska. Vi satt i flera timmar på pyttesmå ihopfällbara stolar och lyssnade på diverse högt positionerade lärare, rektorer, vaktmästare, tidigare elever som höll tal. Jag förstod ingenting. Andra dagen var det dessutom en kamp att inte somna, för vi sov bara 5 timmar i tält under natten. Det var väldigt hett. Det var så hett att flera valde att sova direkt på marken iställer för på madrass, efterssom det var svalare. Någon hade en handfläkt och tro mig. En handfläkt som fläktar bar och genomsvettig hud gör enorm skillnad. De som fläktade var väldigt uppskattade.

Under dagarna gick vi på led. Leden var perfekt rektangulära med killar på ena sidan och tjejer på andra. Indelade klassvis. Vi även satt i led och satte upp tälten i led. Lite militäranda var det nästan, men det var också meningen. De sa att det skulle vara mer avslappnat under den vanliga skolgången.

Svettig hud var för övrigt något som alla var vana vid. I klassrummet är det 6 fläktar av två olika modeller i taket. Detta plus AC gör temperaturen till behagliga 26 grader varmt. Något som jag numera börjar bli van vid. Nu sitter jag inomhus i svalkande 29 grader. I klassen så hade alla svettfläckar på skoluniformerna. Ingen brydde sig om det. Det är nämligen normalt. Inga problem alltså. På sätt och vis är det faktiskt skänt att ingen bryr sig om sitt utseende i skolan. Alla är svettiga, bär skolkostym och har svart tunnt hår. Tjejerna har antingen utsläppt hår eller hästsvans. En i klassen har lockat allt sitt håt utom luggen. Det gör henne till något av en utstickare. Killarna gillar att föna sitt hår. Det gör att det ser mer ut som Japanska och Taiwanesiska filmstjärnors hårsprejjade frisyrer.

Taiwaneser spenderar hela sina dagar i klassrummet. Från halv åtta till halv fem/ halv sex. Läser, sover(20 minuter, efter att sovasignalen gått i hela skolan) och äter i klassrummet. Skolmaten är bättre än i sverige.. men det är ju inte så konstigt, man får ju betala för den. Detta är iofs inga problem för mig som svensk. Allt i matväg är nämligen 4 ggr billigare här. en stor petflaska med CocaCola kostar 27 Taiwanska dollar. En taiwansk dollar är ungefär 0.24 kr. D.v.s. allt är 4 ggr billigare här. Utom mjölk, som är 4 ggr dyrare. om det finns PANT på flaskorna vet jag inte, men troligtvis skulle detta vara onödigt, efterssom taiwaneser källsorterar var minsta lilla sugrör. Att gymma kostar 50 TWD för 2 timmar . Det känns som om jag plötsligt har blivit väldigt rik här.

Rent dricksvattenn finns inte i någon kran i Taiwan. Man måste nämligen koka det först. Jag har nu vant mig vid att kallt vatten inte finns att tillgå, så länge som man inte har is att ha i, men is slösar man sällan bort på vatten, nej det har man i diverse söta drycker och taiwanesisk is. En väldigt annorlunda dryck jag har provat var " pearl milk tea" Det är ett väldigt sött te med socker,socker mjölk/mjölkpulver och socker. I detta te finns det små runda bollar som jag inte riktigt kan beskriva smaken på. Bollarna är antingen små som softairgunkulor eller som blåbär. Storleken på pärlorna avgör storleken på sugröret som man sticker igenom plastfoliehöljet som på alla drycker (inklusive de som nyss gjorts på plats) är fastklistrat på plastmuggens kant. man dricker sedan teet och får hela tiden en massa mjuka blå, gummiliknande kulor i munnen. Jag vet inte vad jag tycker om den här nya dieten än.

Jag vet inte om mitt sätt att beskriva Taiwan får det att låta som om jag på något sätt är missnöjd. Det är jag i alla fall inte alls. Det är fantastiskt här. Alla är annorlunda.. Mer utåtriktade, öppna och väldigt avslappnade. Allt är faktiskt annorlunda. Inte på ett dåligt sätt, bara annorlunda. Hoppas att ni har det bra i Sverige! / Gustaf

Jahapp. Jag tänkte starta en blogg om min vistelse i Taiwan. Tänkte att det skulle 
vara roligt att kunna berätta för er,
mina vänner där hema hur jag har det, samt att föreviga mina upplevelser,
 även om det sistnämnda nog inte är 
något jag kommer att orka med att göra.


Allt så här långt har fungerat lysande. Flyget fungerade utmärkt. Jag
kände mig inte ett dugg nervös tills det kom ett tiotal taiwaneser med
plakat med bilder på mig och välkomnade mig.

Det är massor med upplevelser som
jag har haft redan. Mestadels av dagarna spenderas trots det i en fotölj
tillsammans med kinesiskaövningar och mina
jättesnälla värdföräldrar i soffan bredvid mig, Tv-tittandes. Vivi, min
nya lillasyrra sitter vid ett bord
och pluggar dagarna i ända. Kinesiska, engelska och matte. Utom när hon är
i cram school (Extraskola) Hennes riktiga skola kommer att bistå henes
cramschool med ytterligare timmars undervisning när den sätter igång om en
vecka.

Värdfamiljen jag bor hos är jättesnäll. Jag kan inte mycket kinesiska, och
de kan inte mycket bättre engelska, så jag gör mitt BÄSTA för att lära mig
så att jag kan prata med dem. Vi äter ofta ute - Det är 4 ggr billigare än
i Sverige. Det mesta smakar fantastiskt, utom Stinky tofy (Cho DoFu?) Det
smakar ungefär som kobajs luktar, fast friterat. Allt äts självklart med
pinnar. Inklusive nudelsoppa(det är tydligen inte sedvänligt att äta
buljongen).

Tack vara teckenspråk kunde jag igår gymma på det lokala gymmet.
"Mami" följde mig dit, för att säkerställa att jag skulle hitta dit -Jag hade ju bara varit där en gång tidigare
Sedan väntade hon i ytterligare en och en halv timme på att jag skulle bli klar. Sen tog hon hem mig
och ingen gick vilse. Gymmet är en tvärgata bort.
Tack vare Engelska kunde jag prova på Wushu(kung fu) i dag. Upptäckten
att det inte hade så mycket med den jag hade hållit på med i 
Sverige i nästan ett år 
och att jag har uttalan namnet fel lika länge var lite rolig
(Vosso på svenska). Stilen de körde kallades 
Jian chun(stavning?) och betyder något i stil med 
"titta på våren". Den påminde lite om det jag tror att 
Win chun är. Inga sparkar, bara slag. Slag som ingen boxare har i sitt arsenal.
Jag är lätt skeptisk till detta som både träningsform och självförsvar,
men jag kommer nog att återvända nästa vecka. Det är trevligt att träffa några
andra än värdfamiljen då och då. Om en och en annan även pratar engelska
kan det inte bli så mycket bättre.


Vi är inte ute mycket.
De flesta som vistas utomhus åker scooter.
Få har bilar. Scooterförarna tycker om att åka fort om varandra. De åker en till fyra
passagerare per scooter. Dock inte mer än en tvååring per vuxen, i alla fall inte så ofta. Jag vet 
inte på vilken födelsedag som de får sig en hjälm på. Tydligen verkar majoriteten överleva,
för det finns gott om tonåringar med denna kanske onödiga huvudprydnad.

Scooterförarna är
väldigt bra på att tuta, köra om bilar på både vänster och höger sida,
samt att strunta de flesta regler jag känner till. Utom den att stanna för
rödljus, annars får man åka slalom i en våg av hundratals andra
scooterförare som exploderar fram ifrån sidan. Poliser kan även se räknas till moppeförare.
Deras kanske åker snabbare än 50, har gula västar och inte åker fler än en på mopen, men
annars är de likadana.

Det är väldigt varmt och inomhus är det 2 fläktar
på i varje rum (4 rum o kök) plus brusande AC:s.
Mätaren innomhus visar 27-32 grader(beroende på om AC:n är på och tiden på
dygnet). Utomhus vistas man inte dagtid. I alla fall inte utan ett paraply
och i så fall så är ärendet att äta, eller handla.
Handla gör man på marknaden. Om marknaden hade funnits i Sverige så hade
de tyvärr inte varat så länge. Visserligen hade den konkurrerat ut LIDL i
pris och Den lokala kött och vilthandlaren i fråga om färskhet, men
Livsmedelsverket skulle säkerligen inte låta något av stånden få licens.
Här ser man Ankhuvuden - med och utan tillhörande halsar. Allt i köttväg
som man kan få tag på i Sverige plus allt det där andra som man inte kan
få tag i. Kött styckas och görs till färs på plats på träborden i den
gassande 38gradiga solen. En av handlarna tuggar på något som han spottar
ut bitar av lite då och då. Fick reda på att det tydligen hade samma
funktion som snus, kom ifrån Thailand och att de flesta avskydde åsynen av
det. (de som spottar skräpar nämligen ner gatorna; något alldeles förfärligt)
Jag har inte sett en enda bit skräp på gatorna än så länge...