madeintaiwan

Jahapp. Jag tänkte starta en blogg om min vistelse i Taiwan. Tänkte att det skulle 
vara roligt att kunna berätta för er,
mina vänner där hema hur jag har det, samt att föreviga mina upplevelser,
 även om det sistnämnda nog inte är 
något jag kommer att orka med att göra.


Allt så här långt har fungerat lysande. Flyget fungerade utmärkt. Jag
kände mig inte ett dugg nervös tills det kom ett tiotal taiwaneser med
plakat med bilder på mig och välkomnade mig.

Det är massor med upplevelser som
jag har haft redan. Mestadels av dagarna spenderas trots det i en fotölj
tillsammans med kinesiskaövningar och mina
jättesnälla värdföräldrar i soffan bredvid mig, Tv-tittandes. Vivi, min
nya lillasyrra sitter vid ett bord
och pluggar dagarna i ända. Kinesiska, engelska och matte. Utom när hon är
i cram school (Extraskola) Hennes riktiga skola kommer att bistå henes
cramschool med ytterligare timmars undervisning när den sätter igång om en
vecka.

Värdfamiljen jag bor hos är jättesnäll. Jag kan inte mycket kinesiska, och
de kan inte mycket bättre engelska, så jag gör mitt BÄSTA för att lära mig
så att jag kan prata med dem. Vi äter ofta ute - Det är 4 ggr billigare än
i Sverige. Det mesta smakar fantastiskt, utom Stinky tofy (Cho DoFu?) Det
smakar ungefär som kobajs luktar, fast friterat. Allt äts självklart med
pinnar. Inklusive nudelsoppa(det är tydligen inte sedvänligt att äta
buljongen).

Tack vara teckenspråk kunde jag igår gymma på det lokala gymmet.
"Mami" följde mig dit, för att säkerställa att jag skulle hitta dit -Jag hade ju bara varit där en gång tidigare
Sedan väntade hon i ytterligare en och en halv timme på att jag skulle bli klar. Sen tog hon hem mig
och ingen gick vilse. Gymmet är en tvärgata bort.
Tack vare Engelska kunde jag prova på Wushu(kung fu) i dag. Upptäckten
att det inte hade så mycket med den jag hade hållit på med i 
Sverige i nästan ett år 
och att jag har uttalan namnet fel lika länge var lite rolig
(Vosso på svenska). Stilen de körde kallades 
Jian chun(stavning?) och betyder något i stil med 
"titta på våren". Den påminde lite om det jag tror att 
Win chun är. Inga sparkar, bara slag. Slag som ingen boxare har i sitt arsenal.
Jag är lätt skeptisk till detta som både träningsform och självförsvar,
men jag kommer nog att återvända nästa vecka. Det är trevligt att träffa några
andra än värdfamiljen då och då. Om en och en annan även pratar engelska
kan det inte bli så mycket bättre.


Vi är inte ute mycket.
De flesta som vistas utomhus åker scooter.
Få har bilar. Scooterförarna tycker om att åka fort om varandra. De åker en till fyra
passagerare per scooter. Dock inte mer än en tvååring per vuxen, i alla fall inte så ofta. Jag vet 
inte på vilken födelsedag som de får sig en hjälm på. Tydligen verkar majoriteten överleva,
för det finns gott om tonåringar med denna kanske onödiga huvudprydnad.

Scooterförarna är
väldigt bra på att tuta, köra om bilar på både vänster och höger sida,
samt att strunta de flesta regler jag känner till. Utom den att stanna för
rödljus, annars får man åka slalom i en våg av hundratals andra
scooterförare som exploderar fram ifrån sidan. Poliser kan även se räknas till moppeförare.
Deras kanske åker snabbare än 50, har gula västar och inte åker fler än en på mopen, men
annars är de likadana.

Det är väldigt varmt och inomhus är det 2 fläktar
på i varje rum (4 rum o kök) plus brusande AC:s.
Mätaren innomhus visar 27-32 grader(beroende på om AC:n är på och tiden på
dygnet). Utomhus vistas man inte dagtid. I alla fall inte utan ett paraply
och i så fall så är ärendet att äta, eller handla.
Handla gör man på marknaden. Om marknaden hade funnits i Sverige så hade
de tyvärr inte varat så länge. Visserligen hade den konkurrerat ut LIDL i
pris och Den lokala kött och vilthandlaren i fråga om färskhet, men
Livsmedelsverket skulle säkerligen inte låta något av stånden få licens.
Här ser man Ankhuvuden - med och utan tillhörande halsar. Allt i köttväg
som man kan få tag på i Sverige plus allt det där andra som man inte kan
få tag i. Kött styckas och görs till färs på plats på träborden i den
gassande 38gradiga solen. En av handlarna tuggar på något som han spottar
ut bitar av lite då och då. Fick reda på att det tydligen hade samma
funktion som snus, kom ifrån Thailand och att de flesta avskydde åsynen av
det. (de som spottar skräpar nämligen ner gatorna; något alldeles förfärligt)
Jag har inte sett en enda bit skräp på gatorna än så länge...

Allt så här långt har fungerat lysande. Flyget fungerade utmärkt. Jag
kände mig inte ett dugg nervös tills det kom ett tiotal taiwaneser med
plakat med bilder på mig och välkomnade mig.

Det är massor med upplevelser som
jag har haft redan. Mestadels av dagarna spenderas trots det i en fotölj
tillsammans med kinesiskaövningar, med mina
jättesnälla värdföräldrar i soffan bredvid mig, Tv-tittandes. Vivi, min
nya lillasyrra sitter vid ett bord
och pluggar dagarna i ända. Kinesiska, engelska och matte. Utom när hon är
i cram school (Extraskola) Hennes roktiga skola kommer att bistå henes
cramschool med ytterligare timmars undervisning när den sätter igång om en
vecka.

Värdfamiljen jag bor hos är jättesnäll. Jag kan inte mycket kinesiska, och
de kan inte mycket bättre engelska, så jag gör mitt BÄSTA för att lära mig
så att jag kan prata med dem. Vi äter ofta ute - Det är 4 ggr billigare än
i Sverige. Det mesta smakar fantastiskt, utom Stinky tofy (Tou DoFu) Det
smakar ungefär som kobajs luktar, fast friterat. Allt äts självklart med
pinnar. Inklusive nudelsoppa(det är tydligen inte sedvänligt att äta
buljongen).

Tack vara teckenspråk kunde jag idag dag gymmade jag på det lokala gymmet.
"Mami" följde mig dit, fast än jag varit förbi och tittat där en gång
tidigare.Tack vare Engelska kommer jag att kolla på när några kör "chinese
kungfu" i dag. Vi är inte ute mycket.

De flesta som vistas utomhus åker scooter.
Få har bilar. Scootrarna åker som idioter och kan ha upp till 4
passagerare varav 2 ibland är under 2 år och utan hjälm. Scooterförarna är
väldigt bra på att tuta, köra om bilar på både vänster och höger sida,
samt att strunta de flesta regler jag känner till. Utom den att stanna för
rödljus, annars får man åka slalom i en våg av hundratals andra
scooterförare från sidan. Poliser kan även se räknas till moppeförare.
Deras kanske åker snabbare än 50, och inte åker fler än en pår mopen, men
annars är de likadana.

Det är väldigt varmt och inomhus är det 2 fläktar
på i varje rum (4 rum o kök) plus brusande AC:s.
Mätaren innomhus visar 27-32 grader(beroende på om AC:n är på och tiden på
dygnet). Utomhus vistas man inte dagtid. I alla fall inte utan ett paraply
och i så fall så är ärendet att äta, eller handla.
Handla gör man på marknaden. Om marknaden hade funnits i Sverige så hade
de tyvärr inte varat så länge. Visserligen hade den konkurrerat ut LIDL i
pris och Den lokala kött och vilthandlaren i fråga om färskhet, men
Livsmedelsverket skulle säkerligen inte låta något av stånden få licens.
Här ser man Ankhuvuden - med och utan tillhörande halsar. Allt i köttväg
som man kan få tag på i Sverige plus allt det där andra som man inte kan
få tag i. Kött styckas och görs till färs på plats på träborden i den
gassande 38gradiga solen. En av handlarna tuggar på något som han spottar
ut bitar av lite då och då. Fick reda på att det tydligen hade samma
funktion som snus, kom ifrån Thailand och att de flesta avskydde åsynen av
det. (de som spottar skräpar nämligen ner gatorna; något alldeles förfärligt)
Taiwaneser slänger minsann inte något på gatorna inte!