All your sparetime are belong to us.



Nyheterna här skiljer sig minsann en del ifrån Sveriges. Trots den drygt dubble befolkningen verkar tv-bokagen ha nyhetstorka. I alla fall enligt svenska mått.
Här sker dock en del hemska saker... Som maträtter som säljs till överpris a 3-4 kr
och gangsters som slänger skräp på gatan och sedan flyr i en getawaybilar.

I Lördags cyklade jag ifrån taipei city väster(ifrån IKEA) till taipey county, öst. Det var Jackies idé. Jag cyklade runt med honom och tre av hans kompisar. Det finns en jättelång och fin cykelväg längs med Taipeis nationalflod. Sen finns det mindre fina, trefiliga vägar med bilar också, men cyklar duger faktiskt ungefär lika bra här som mopeder. Efter nio timmars intensiv cykling noterade jag att jag nog kanske var lite röd. Min solbruna hy hade visst försvunnit, men den kommer nu tillbaka med raketfart. Kontrasterna vid t-shirtlinjen var skrattretande. Lyckligtvis blev de fotade.

Senare den kvällen var jag på bio med utbytesstudenterna, iaf de flesta som bode i Taipei, med undantag alla på min skola. Det var Pedro Henriques idé. Han är ifrån Brasilien. Det är för övrigt nästan hälften av alla utbytesstudenter. Syd att jag inte kan portugisiska.. de pratar portugisiska hela tiden. Träffade en taiwansk tjej som hade varit utbytesstudent i Tyskland. Hon visste lite om sverige, eftersom det hade varit en svensk utbytesstudent i hennes distrikt. Den utbytesstudenten visade sig vara Edvin. Världen är bra liten ibland.

Dagen efter gick jag upp vanlig tid, sissådär tio över sex.
Hela dagen bestod av ett mer och mindre intressant rotarymöte. Det intressanta var att jag fick träffa alla inbounds innam mitt distrikt, 3490. Det mindre intressanta var timmarna av tal på kinesiska som ingen av oss förstod.

Äntligen har skolan börjat igen. Vet inte vad jag tycker mest om. Skolan eller inte skolan. Jag tror inte skolan, för när jag har skola så känns det som om jag inte hinner med något på fritiden. 9 timar skola, 1 timme transport. 6 timmar kvar.
Inkludera mat, få upp på morgonen så blir det cirkus 4-5 timmar. På dessa vill jag: Plugga kinesiska allihopa för att bli bättre, gymma 2 timmar varannan dag med 40 minuter stretch, springa varannan dag, Win chun på måndagar, Gå på karate/vaddetnuär som jag har sett annons för men inte kommit till varje dag, hitta på fräna saker med klasskamrater, vara med utbytesstudenterna, spela pingpong med papi, spela pingpong med kinesiskaläraren, lära mig laga kinesisk mat, facebook med sverige, emaila och blogga, samt träna trumbon.

Ni hörde rätt!
Jag spelar trumbon nu. Jag har spelat 2 ggr med hjälp av orkesterns ledare, en jätterevlig tjej, kompis till Jackie. Nu, fjärde gången provade jag ensam och lyckades blåsa björnen sover. Imponerade av min samma utveckling fick jag beröm, men det får man för vad som hellst här bara det inte verkar för lätt för allmänheten. Miljön i bandet är trevlig. Precis som i min klass. Ingen behandlar mig alltför speciellt. Det känns som om jag börjar få flera vänner. De andra har inte lika lätt att lugna ner skarorna, alltid på cirka 10 pers på rasterna som vill umgås.
Vet inte hur många klasser jag har presenterat mig för. Jag börjar bli ganska bra på det. Med rätt ton och höjd kan man med enkelhet få stående ovationer. Med mindre entusiasm, knappt någon reaktion. Jag är den enda som inte viskar sitt namn, sen kanske jag tar i och bjuder lite extra på mig själv, men det skulle jag gröra i Sverige med.

Mitt nya schema är kort sagt "chill". Jag har istållet för ordinarie lektioner, 8 lektioner i konst, 7 i musik, 4 gympalektioner, 2 kinesiskalektioner alla dagar utom fredag, 2ggr hemkunskap, en privatlektion i kinesiska med min home teacher samt 6 vanliga lektioner som jag kan spendara med min klass. De kommer jag plugga kinesiska på.

Min kinesiskalärare är för övrigt fantastisk. Den hör helgen vill han ta med klassen till Hualien, en stad halvvägs nerför Taiwan för att äta Pomelos, som tydligen bara går att äta/skörda under två veckor. I morgon kommer han och jag att spela pingpong efter skolan. Min skoldag i morgon ser ut: Klassen,2 lektioner, kinesiska, 2 lektioner,lunch, 1 timme varav halva spenderas på trumbon gympa, 2 lektioner, chilla med trumbon, 2 lektioner, --Efter Skolan-- Pingpong med kinesiskaläraren, obestämd tid, Chilla trumbon, till och med 21:00.

Jag önskar 6 timmar till på dygnet tack!

Pingpongade med Papi i dag. Han spöade mig som förra gången, men inte lika mycket. Missade kvällsmat på fransk resturang med Utbytesgänget p.g.a. ingen facebook i går. Ingen gym blev det heller, det är så ont om tid! Jag sprang i alla fall ett tag på det enda stället som finns att springa på, 200metersbanan på Xiao xue, , låg-, mellanstadiet. Efter att vunnit loppet som aldrig ägt rum mot alla Taiwaneser som var där och tränade på kvällen gick jag hem, duschade och nu skriver jag.

Varje bussresa är en ny bekantskap. Om man åker ensam så lämnar man inte bussen ensam. I går träffade jag en Singaporare som pratade perfekt engelska, med brittisk accent, som för övrigt ska spela på konserten som hela skolan ska på nästa vecka. Han Hette Sergei och han pratade även Kinesiska, Franska, Taiwanesiska, och kanske även tyska. I dag träffade jag mr Farfar, Mr pappa och mr. 7-årig Hello, Ni hao! Efter att båda med hjälp av helkass kinesiska och rostig, nästan lika kass engelska bett om ursäkt för våra dåliga språkkunskaper lärde Farfarn mig en fras på kinesiska. Den unge killen gillade att säga hej på engelska och kinesiska. Han kunde även räkna till tio på det förstnämnda språket. Han var mycket stolt över det.

Hörde att chansen för hemlängtan minskar kraftigt om man är upptagen med saker. Det känns inte som om hemlängtan är så altuell just nu, om man säger så.

Kram ifrån Taiwan!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0